Allt fler av oss i befolkningen utanför etablissemanget och likasinnade bröder och systrar runt om på jorden är fortfarande förbryllade av den fantastiska situationen i våra länders respektive liv, för trots att den samlade tsunamin av krafter som skakar våra ekonomier, vår kultur, och vår ekonomistyrda politik, så har de otroligt sköra strukturerna inte ännu gett efter för dessa krafter från verkligheten som så uppenbarligen redan är rörelse, ännu så länge alltså. Strukturerna är som elefanter på nåltunna styltor till ben.

Ingenting förändras, ingenting ger efter, men ändå är det ju bara till synes på det viset, vi diskuterar öppet numera att vi inte förstår hur detta kan fortgå. Det är som att bli levande begravd i en klibbig massa av tankebedövande medierad kognitiv dissonans. Det är fortfarande pinsamt att visa sig så disharmonisk med konsensus, men vi framhärdar som goda soldater i ett rättfärdigt krig. Lite som omvänt vore vi fortfarande en flock Sven Dufvor.