Att kriga för fred - alltså inte främst mot en motståndare - det är bara vad det är, dumhet.

Kriget är alltså huvudsyftet, inte fred.

Få av etablissemangets så kallade "ledare" talar om fred som en dygd eller värde. Man för därför också hellre krig mot begrepp som utgörs av abstrakta substantiv - terrorism, narkotika, fattigdom och så vidare, allt på den enskilda vinstmaximeringens altare Man hör ord som "frihet, demokrati, frihet, den västerländska (imperialistiska) vägen", men lite om fred i verkligheten. Verkligheten finns bara nu och den gäller för alla.

Utan fred är inget annat möjligt. Fred är det mest grundläggande värdet som tillåter alla människor, oavsett var i världen de är, att leva bästa möjliga liv för sig själva och sina medmänniskor.

Utan betoning på äkta fred hotas till slut illusionen av den västerländska demokratin genom att trovärdigheten hos de kandidater som lovar sitt eget folk kollapsar. Detta genom en massa saker som de lovar, uppenbarligen ligger utanför det som är uppnåeligt utan fred.

Fram till fred utgör ett tillräckligt värderingsmässigt inte laddat ord i SAOL finns det lite hopp att väljare och politiker kommer att kunna fatta välgrundade beslut om världen.

Krig är därför ,sedan länge den misslyckade politikens förlängda arm, en filosofiskt materialistisk politiker kommer alltid att offra den egna befolkningen för att gynna den egna nyttan, det är bara en fråga om till vilken omfattning som detta sedan sker.

Den Djupa Staten är därför narkotiskt beroende av krig!