Vi lever allt mindre med våra naturliga känslor och mot vår möjliga utveckling. Vi lever allt mer utom oss själva.

Men vi skyndar oss att skylla den enskilda personen för dess uppenbara självdestruktiva beteende och sällan ser vi bortom träden för att se den socialkulturella skogen.

I tusentals år har filosofiska materialister behärskat den mänskliga rasen genom att använda olika socialpsykologiskt skadliga metoder och tekniker, alla med det yttersta syftet med kontroll och exploatering. Just de institutioner och regeringar som vi tillåter att existera, finns där enbart för att valla in och styra massorna till förmån för de få på bekostnad av de många. På så många sätt burfåglar från födseln, är det verkligen så konstigt att vi uppvisar alltmer tydliga och oroande tecken på depression, neuros och självskadebeteende?

Hur exakt skall vi kunna framgångsrikt och korrekt kunna granska oss själva när det enda ”normala” vi vet finns i den kokande gryta med vatten som vi nu ockuperar och så frenetiskt kämpar för att hålla oss kvar i?

Under senare år har den alltmer ökande medialt främjade illusionen av glada, väl anpassade djurparksdjur sakta börjat att upplösas i damm och rök, när rapport efter rapport visar att många djur i fångenskap uppvisar tydliga och oroande tecken på depression, neuros och självdestruktivt beteende. Förutsatt efter tusen år att dessa djur i fångenskap inte har begått rituellt kollektivt självmord, så misstänker jag att deras observerade beteende gränsar till det bisarra och meningslösa. Som att se på elektroniska bildskärmar utan möjlig interaktion med andra individer. Men utan grund för vidare jämförelse deras från naturen avvikande sätt skulle fortsätta att förklaras bort som helt enkelt ett djurs natur.

Så människan och samhället måste nu ta ett stort steg i sin egen emotionella kognitiva utveckling om inte den psykosociala ofärden skall leda till ett humanitärt mörker av religiösa proportioner. Människans sociala design av samhället, möter inte alls kraven från våra naturliga emotionella biologiskt betingade beteenden. Naturen har ovillkorligen ett av tiden skapat perspektiv för utveckling som inte är möjligt att överblicka till fullo för människan, men som likaväl alltid måste försöka nå överblick.

Men våra allt större och allt mer ömtåliga egon, dåliga emotionella självförståelse, både personligen och därför som möjligt socialpsykologiskt kontrollerbart kollektiv, har fortfarande tillräckligt svårt att acceptera att ” Vi folket ”faktiskt påverkas och styrs av en med ett givet uppsåt skapad ” populärkultur ”, än mindre att vi på allvar skulle överväga idén om att vi är grundligt kognitivt formaterade människor från födseln. Men med tanke på att vi är födda som den renaste formen av enskilda individer men tillbringar resten av våra liv med att försöka vara precis som alla andra, beskriver själva volymen på idén för att vi är summan inte bara av vår egen livslånga konditionering, utan av flera generationer också.

Vi klarar rent faktiskt inte av att som kollektiv bestämma exakt vad som är ”den mänskliga naturen” eller inte efter hundratals om inte tusentals år av konstgjort skapade sociala villkor och manipulation. I detta kan vi dock som en förklaring, men alls ingen ursäkt, konstatera att de rent biologiska betingelserna för individuell överlevnad, tidigare i större omfattning verkat styrande för det enskilda fysiska biologiska nyttomaximeringsbeteendet, men det var då alltså.

Nu måste vi ta ett steg som individer tillsammans eller går under i oss själva!