Om vi vill att människor ska sluta kriga, då måste vi sluta kriga med människor runt omkring oss, oavsett hur vi gör det. Även ett argument mellan nära och kära (eller något annat vi tror är obetydligt) förstärks i det allmänna medvetandet och förvandlas till fysiska konflikter mellan nationer, religioner, etc.

De saker vi gör här, just nu avgör framtiden vi upplever och vi kan utrota krig, hat, sjukdomar och svält genom att förändra oss själva till att återspegla de medvetet medvetna, medkännande - sympatiska - individer som vi vill se ska befolka jorden i emotionellt självförståelsemässigt baserad resonans. Vi måste vara dessa individer själva, och för de flesta av oss innebär det att vi måste bli dem - att vi måste förändra oss själva - att vi måste utvecklas.

Hur kan vi förvänta oss att någon annan ska bli mer respektfull eller medkännande mot sina medmänniskor om vi själva inte kan respektera oss själva? Det kan vi givetvis bara göra genom att förstå oss på oss själva! Vi är de människor som anser oss medvetna om de saker som är fel med världen och de förändringar som behöver göras, så varför inte på allvar ägna oss åt strävan efter personlig förändring - utveckling - att utgöra den förändring som vi vill se omkring oss?

Vi behöver bara titta runt omkring oss själva för att se att vår värld är sönderbruten. Det verkar vara svårt för de flesta människor att hitta varaktig lycka, det tycks liksom leta efter den på fel ställe och detta medan en slags korrupt, självupptagen så kallad "elit" som verkar ännu mer olycklig och vilsen, fortsätter att blåsa planeten i småbitar för mer personlig vinning. De flesta "vanliga" människor kämpar faktiskt med negativa, själviska och likgiltiga tendenser hos sig själva, som håller oss från att skapa en ny värld lika mycket som de materialistiska moraliska brott som den så kallade eliten begår mot andra.

Vi har därför också glömt hur man behandlar varandra som medmänniskor utifrån att vi respekterar oss själva som individer, som försöker överleva och skapa ett liv värt att leva. Vi har till stora delar glömt vad som är meningen med att leva så vi börja med att dö långsamt - vi är så rädda för att dö så vi vågar inte leva. Vi har glömt att vi alla är här för att nå för samma mål - att leva i verkligheten som alltid förändras - nu - att njuta av livet genom våra känslor som inte kan vara konstanta eftersom då finns de inte, varför vi också alltid måste förändras, och att göra detta med så lite konflikt eller kaos som möjligt.

Vissa människor - som är långt utom sig och därför söker den separation som skapar egoism - skapar därför också de konflikter ur luften som andra tvingas att svara på, och de gör det av en bristande kärlek till sig själva - ett självförakt, som utgör bränsle för deras ilska, frustration och därmed också deras förmåga att älska eller respektera andra andra människor.

Vi måste förändra vårt sätt att fungera som ett samhälle, tillsammans och när vi förstår de saker vi alla gör som vårt eget beteende - inte bara den hagalna "elitens", utan även den vanliga människans - så kommer vi inte bara att vilja göra förändringar i omvärlden. Vi kommer verkligen att göra dem, vi kommer att bli den förändring som vi uttrycker att vi vill se omkring oss. Det är förståeligt att så många människor vill förändra den yttre världen och få ett slut på indelningar, hat och likgiltig och det är därför som folk har anammat aktivism genom tiderna, men det är ofullständigt om det inte åtföljs av personlig förändring - en utveckling som resulterar i ett agerande - ett beteende. Det måste helt enkelt till förändring hos individen för att samhället skall kunna förändras.

Om jag vill att världen eller människorna omkring mig ska förändras, måste jag alltså förändra mig själv - jag måste utvecklas. Jag måste ändra på saker inifrån och göra livet bättre för alla runt omkring mig innan jag kan ha något hopp om att få se världen förändras, och detta sätter mig, och var och en av alla andra som en följd, i ett helt nytt läge och eget perspektiv. Att vara en del av alltet gör att en förändring av sig själv förändrar allt.

Vi behöver inte göra något stort eller spännande för att vara sanna revolutionärer eller för att förändra världen - allt som vi behöver göra är att förändra oss själva. Allt vi behöver göra är att granska våra egna individuella liv och hur vi interagerar med andra (liksom hur vi förhåller oss till oss själva) för att bestämma vilka förändringar som faktisk behöver göras, och göra dem. Den svåraste delen är att faktiskt hålla fast vid att förändringen som dynamik alltid måste fortsätta, det är att leva - att stanna den processen är att dö, men om vi är villiga att delta i protester eller hålla stora tal, då bör vi ju faktiskt även vara villiga att ägna oss åt vår egen personliga transformation.

De flesta människor förstår inte att vår egen inställning är avgörande för den nya livsstil som vi vill skapa och att vi faktiskt måste intensifiera och utgöra exempel på personlig förändring om vi vill att andra ska följa efter.