Trots filosofisk materialism som så uppenbar individuell drivkraft i samhället, blir ändå många människor förvånade över att de känner sig så ensamma och isolerade, och att utvecklingen ser ut som den gör. Att hela samhällen idag är byggda på denna individuella konkurrerande materiella strävan som fundament, förefaller därför egentligen närmast obegripligt. Hur dum kan människan bli? Obegränsat tydligen.

Och det ledande politiska ansvarstagandet förefaller därför bara få ett allt skarpare sken av löje omkring sig. Ett Anglozionistiskt enskilt vinstmaximeringslöje. Alltfler saker bara förefaller medan allt färre saker verkligen är, alltså återigen när den förändrade informationsrörligheten bringar ljus åt verkligheten. Att alltmer betingelser är förespeglingar och bedrägerier utan verkligt syfte, det bli alltmer uppenbart. Även alltså till djupen av oss själva och vad som döljer sig i våra tankar, information är nämligen vad som förmedlas i vår hjärna genom transmittersubstanser, även om det gäller enskild nyttomaximering sprungen ur ett egomaniskt yttre bekräftelsebehov.

De allra flesta människor tror därför vad de vill tro. De är rädda för att ifrågasätta sig själva. Fakta och bevis har nu mycket lite att göra med detta. Folk tror på vad som tjänar deras förhoppningar och egenintressen bäst, som de alltså uppfattar som sina intressen (oftast alltså något som är fundamentalt felaktigt när de väl upptäcker att ensamhet är lite si så där) och vad som därför validerar deras känslomässiga engagemang, skapar deras moral. Många har fortfarande inte förstått att konkurrens är och förblir eliminering och att beteendet blir tankemässigt genomsyrande – betingande. Alla kan egentligen se det på tusen mils håll, men likafullt så fortgår det eftersom människor är så osäkra i och på sig själva.

Ett fåtal människor kan tänka och uttrycka sig självständigt, men deras röster är oftast – fortfarande – drunknande i det ännu pågående mediala dånet. Men det har förändrats och det rullar dit som det lutar.

Svenska institutioner är nu så korrupta att inget som helst naturligt ledarskap kan eller behöver utvinnas ur de politiska partierna, media, företag eller universitet. Vi är på en mångfacetterad kurs mot förstörelse av samhället som vi känner till detta. Lika bra det eftersom vi måste göra om detta. Ledarskapet måste därför springa ur icke-traditionella källor, som alltså källor som inte har lett oss till var vi nu är. Kanske de som kan tänka mer självständigt kan producera det nödvändiga ledarskapet? Det återstår att se.

Ekonomer, politiker och de ägardirektivstyrda finansiella medierna har åtagit sig att bibehålla status quo. Det finns inget självständig fritt tänkande alls i den delen. Det är rent systembevarande till sin natur och funktion. Rösterna för att bibehålla denna rådande matrix som vi lever i, är fortfarande långt fler och mer högljudda än min och andra röster som strävar efter att bryta människor fria från det falskt programmerade medvetande som förblindar dem från att se sin verklighet – att bli medvetet medvetna. Den ”fria marknadens” ekonomer låtsas att de finansiella marknaderna är effektiva och inte behöver regleras, trots att det är uppenbart att de finansiella marknaderna är manipulerade för att tjäna allt smalare privata intressen på bekostnad av alla andra.

Stora delar av, i vart fall, västvärlden kommer snart att vakna upp till det faktum att alla är panka och inte kan samla ihop någonting alls från denna konkurs, eftersom alla är skyldiga obegränsade mängder av obestånd.

En mycket, eller naturligtvis inte alls, underlig lucka i vår civilisation ur detta perspektiv av tid, är bristen på monetära kunskaper. I ett ”välutbildat” system som stoltserar med så kallade grundläggande kapitalistiska värderingar, så borde väl ändå kunskap om vad pengar är, vara själva den intellektuella kunskapsmässiga kvintessensen? Men icke! Sverige till exempel lever och andas pengar: Pengar ”gör till och med så att jorden snurrar”, men ändå mystiskt nog, så förstår nästan ingen i Sverige vad detta det mest allra grundläggande och viktiga faktumet i våra liv. Vad är pengar? Var kommer de ifrån? De äldre generationerna sade att pengar inte växer på träd, det var naturligtvis inte sant – pengar var i alla fall papper på den tiden. Pengar är idag som bekant mindre än papperet, det är idag fråga om elektroniska pengar – det är bara siffror i datorer och människors förtroende – enskilda illusioner.

Varför denna okunnighet? Det verkar ju inte precis orimligt att skylla på att utbildningssystemet utgör den avsiktligt felande länken i ämnet. Institutioner för utbildning över hela världen är mer eller mindre designade av stora privata donatorer som Rockefeller och Carnegie. Storkapitalets elit vill ha ett medborgarsamhälle med människor som är dåligt informerade om många saker, då speciellt om pengars skapande och kopplingen till deras utnyttjande och manipulation. Människor skall tänka på vad pengar gör, makten vill inte att människor skall fundera på vad pengar är.

Medborgarna hålls mer kompatibla tack vare sin egen okunnighet och de blir långt mindre villiga att ifrågasätta systemet med storkapitalets närvaro på plats, eller storkapitalets olika förmåner. framför allt kan de hållas isolerade från varandra genom att de hålls konkurrerande som individer i förhållande till varandra. Detta skapar ett samhälle av konkurrerande arbetare, det skapar inte ett samhälle med innovativa företagsamma fritt tänkande människor som verkar i synkronicitet och är emotionellt autentiskt strävande. Vi har ett system med ohämmad skapelse av kreditpengar, en befolkning närmast totalt okunnig om pengars inneboende mekanik och en medvetet skapad slöja av de funktioner som faktiskt styr systemet.

De djupare konsekvenserna av dessa fakta är skrämmande när de blir helt klarlagda och historien bekräftar detta många gånger om. Rom uppnådde medborgares efterlevnad genom ett system med offentligt bröd och extravaganta skådespel, som bestod av slakt av icke önskvärda. Köpta politiker köper lojalitet eller verkställer lydnad. Det nuvarande systemet är nu utom all kontroll. Den reala ekonomin håller på att förstöras av den betydligt större spekulativa ekonomin. Kortsiktiga lösningar gör bara de långsiktiga problemen värre.

Men den här gången är alltså problemen mycket större, nu är det enskilt kontrollerade skuldsystemets metacykel slut och det hela förvärras av den ökande knappheten på riktiga resurser för att möta tillväxtkraven från det finansiella systemet. Planeten är resursmässigt pank i förhållande till det kreditbaserade systemets skuldmassa och då särskilt med avseende på tillgångarnas fördelning. Tillväxtkraven är som högst. Väggen är rakt framför oss och vi flyger mot den med full fart. Systemet kan inte på något sätt ta sig igenom den, men dårarna ignorerar dessa problem på egen risk. I sådana situationer, har stora ”rikedomar” haft en historisk tendens, för att inte säga mycket stark benägenhet, att försvinna. Det kommer denna gång bero på att denna rikedom av skuldbaserad digital konfetti till uteslutande del utgörs av en illusion.

Numera syns som bekant allvarliga problem, även kriser, poppa upp allt oftare. Rädsla och misstänksamhet regerar. Klasskrigarna höjer återgiven sina fula huvuden, ”allt är invandrarnas fel”. Trummorna för krig slår allt starkare för varje dag, inte minst mot det oljerika Mellanöstern och framför allt Iran, för att förebygga eller avleda uppmärksamheten från en finansiell kollaps av petrodollarhegemonin.

Bisarra politiska frågor uppstår, såsom alltså ifrågasättandet av migration och medborgarskap. Samtidigt genomför den verkställande makten krig och avlyssning utan godkännande och fortsätter att belasta landet med ökande skuldsättning. Världen blir alltmer skeptisk till tidigare amerikanska goda avsikter och kanske mer oroade för sitt eget politiska ledarskap, sin egen förmåga att genomdriva sin egen demokratiska vilja, vilket leder till en allt mer öppen fientlighet mot USA och Israel. Ingen litar någon längre.

Mitt i dessa situationer, verkar idén om världsekonomins utbrott i lågor inte bara mer och mer möjlig. För de mer uppmärksamma, så händer det redan.