Sedan 1991 har Turkiet styrts av denna policy inte bara i Svarta havet, Kaukasus och Centralasien, utan också på Balkan – men genom den Djupa Statens regi och den försöker nu alltså Erdogan att kapa tillbaka. Och utgången (eventuellt bara tillfälligt) från Turkiets politiska scen av författaren av begreppet «strategiskt djup» – Ahmet Davutoğlu – kommer inte på något sätt innebära en översyn av denna «proaktiva» agenda: tvärtom, inom en snar framtid kommer den kommer förmodligen att få en förnyad inriktning med Rysk – Tjetjenska influenser.

Bilden kan tyckas kompliceras ytterligare av krisen i den EU – turkiska relationen, särskilt mellan Turkiet och Tyskland – Sverige, där den extemislamistiska Gulenistinfiltrationen är omfattande. EU: s anklagelser mot Turkiet – är något som innehåller anklagelser som kränker de så kallade demokratiska friheterna, att förfölja oppositionen, stänga obekväma medier, och dramatiskt begränsa inflytandet av Turkiets representativa och rättsliga organ – och de bara fortsätter att växa eftersom det trots allt är vad den Djupa Staten är. Och detta sporrar naturligtvis Ankara till att aktivt driva en «riktad» politik för närmande till de europeiska länderna (främst Balkan) att med tanke på ledmotiven av den neo-ottomanska ideologin, vilket kan ses som vad som hör till området för turkiskt kulturellt inflytande.

Men nej, detta är bara för billigt som försök från den Djupa Statens sida!