Denna obevekliga, svåra nedgång i exempelvis detaljhandeln är inte bara symptom på någon slags ”recession”. En kollaps av denna storleksordning och varaktighet – i en konsumtionsdriven ekonomi – kan bara vara symptom på en större depression. Här måste det förstås att uttrycket ”konsumtionsdriven . ekonomi” i sig är ingenting annat än en ekonomisk omskrivning för en döende ekonomi – i hela västvärlden.

Vad gör en ekonomi när den inte längre producerar tillräckligt med varor för att betala sina egna räkningar? Eller när alltså varje ny enhet betalningsmedel i sig själv för med sig mer ickeproduktiv finansiell belastning in i ekonomin än vad den tillför produktiv nytta. Jo, ekonomin ”konsumerar sig”själv, vilket betyder att den kannibaliserar på sig själv (dvs förbrukar) alla ackumulerade tillgångar i samhället och för över dessa till Banken. Och när ”konsument ekonomin” har kannibaliserat allt som kallas för materiell rikedom? Så vänder sig människorna till skuld – till banken – för de tror givetvis på att de fortfarande ”äger” sina hus och så vidare.

Som en fråga om aritmetik, så kan ingen ekonomi stapla upp mer och mer räntebelastad skuld för evigt, inte ens i enlighet med voodooekonomicharlatanekonomiska mantran. Vad händer när en döende konsumentekonomi har Införskaffat / lånat upp hela skulden som den är i stånd att absorbera den ackumulerade räntekostnaden av? Vi får den svenska ekonomin – eller någon annan ekonomi i väst, vilken som helst.

Denna döende ekonomi är nu så löjligt överbelastad med räntebelastade skulder (offentliga, privata och företags) att det har blivit omöjligt för den att ens upprätthålla sin konsumtionsnivå genom skuldbelastad offentlig konsumtion, när den har betalat de massiva och ständigt ökande kostnaden för räntorna på dessa skulder. Den parasitblodsugande banken, denna ”insamlare” av alla dessa räntebetalningar har nu gjort så att ekonomin inte kan trampa vatten, inte ens med maximal så kallad ”stimulans,” det finns inte ens en tillstymmelse till möjlig trovärdighet kvar för detta systems långsiktiga möjliga funktion.

För att dölja denna dödsspiral, har regeringen (som alla Anglozionistiska västerländska regimer) därför exempelvis vägrat att anpassa sin förtroendeskapande ”detaljhandels” siffra för inflation, som berättar helt patetiskt löjliga ekonomiska lögner, som hävdar att den officiella ”inflationstakten” är nära noll, även fast vi ser aktie och fastighetspriserna stiga i en aldrig tidigare skådad takt. Men medan du kan ljuga om en ekonomisk kollaps till populationer av lobotomerade Kamikazelämlar, så kan du inte dölja att det ekonomiska det kommande blodbadet framkallar en kollaps i verkligheten – för evigt.

Således hittills, ungefär vart åttonde år, har Banken och dess västliga politiska tjänstemän inom den Djupa Staten tidigare iscensatt en officiell ”krasch” för att skapa en minskad skuldbelastning. Något som har utlöst en kollaps i våra bubblor på exempelvis aktie eller bostadsmarknaderna, vilket utlöst en kortsiktig ekonomisk chock för att hantera den finansiella tillgångsprisinflationen – deflatera övervärderingen i priset på aktier i förhållande till avkastningen, och för att bibehålla förtroendet för systemet. Så de flesta av ”krascherna” i sig är helt enkelt våra korrupta bankägda regeringar som delvis justerar sina tidigare ekonomiska lögner, genom att erkänna (delvis) denna ekonomiska dödsspiral. Allt för att skydda Bankens rätt att fortsätta detta för samhället helt dysfunktionella valutafinansiella system.

Med kraschen ’08 nu nästan nio år bakom oss när vi ser i våra backspeglar, så kan detta bara betyda att nästa krasch nu är nära även ur detta det lilla cykliska politiska perspektivet. För vi vet också att nästa krasch kommer att komma mycket snart, eftersom dessa krascher är avsiktligt tidsinställda att sammanfalla med de politiska cyklerna och det spelet är nu över. Så nu återstår haveriet av systemet ur ett metaperspektiv, skulderna skall haverera.

Så när vi nu närmar oss slutet av ännu en Bankens bubbla-och-krasch cykel av finansiella bedrägerier, kommer denna bubbla-och-kraschen därför att vara mycket annorlunda – den skiljer sig från alla / varje bubbla-and-krasch vi någonsin har sett i våra ekonomier. Den senaste bubbel och-krasch cykeln, kraschen ’08, slutade med att korrupta regimer i väst redan bankrutta av Big Bank ”bail-outs” pressades av Banken för att inte Banken skulle haverera hela regimernas ekonomier.

Vi vet att dessa regimer är alla i konkurs, eftersom ingen av dem har råd att betala den ackumulerade räntekostnadenräntan på sina massiva, skulder. Sedan 2008 har endast en västerländsk nation (utanför Island) tvingats att betala normaliserade räntor på sina skulder: Grekland. Och (i samband med åtstramning) att göra så har ruinerat landet inte en gång, utan två gånger, under loppet av tre år. Nu är alltså hela det västerländska systemet skuldmättat.

Vad som är underförstått när en samling av konkursade ekonomier medvetet kraschar, eftersom de finansiella systemen i alla dessa ekonomier har medvetet kedjats ihop av bankirerna som dominobrickor, bör innebära, helt enkelt, ”slutet” (det vill säga skuld Jubiléet – jubelåret – skuldavskrivningen).

Men som vi nu alltså ser hos dessa, hos alla våra värsta, fascistiska, marionett-regimer som förbjuder offentliga protester, vill förbjuda yttrandefriheten och skapar sin ”hemliga polis”, är vad som blir det mer-sannolika medlet, nämligen att Banken väljer att försöka arrangera ännu mer krig - även på hemmaplan för att i ”dimman av kriget” bevara sin Old World Order där man hoppas hoppas på att det kan dölja hela den ekonomiska ruttna förödelse som Banken har åstadkommit, och på något sätt kunna behålla sitt korrupta strypgrepp på den politiska makten, sin finansiella styrka och sin mediala propagandamaskin, sitt militärindustriella komplex med sitt underrättelsetjänskollektiv - sin Djupa Stat.