Storbritannien och Frankrike var båda också i praktiken helt bankrutta, förutom då de eventuella blodspengar som de eventuellt lyckades pressa ut ur Tyskland.

Krigsskulderna skulle omöjligen kunna komma att betalas, och detta stod klart redan innan ens bläcket hade hunnit torka på Versaillesfördraget.

Men dåvarande finansiella makthavare i Europa, alltså de valutafinansiella intressenterna bakom de före detta Brittiska och Holländska Ostindiska kompanierna som nu istället hade tagit formen av ett bankkontrollerat kemi och militärindustriellt företagskonglomerat vid namn IG Farben, hade redan bestämt sig för att genomföra en planerad fascistisk lösning för Europa. Precis som åtalen i Nürnberg anger i den saken och i den delen så saknas det sannerligen inte något svenskt engagemang.

År 1922 så fördes Benito Mussolini till makten i Italien, med hjälp av den venetianske bankiren Volpi di Misurata, vilken senare blev Mussolinis utrikesminister, detta skedde samtidigt som man började förbereda ett maktövertagande i Tyskland som blev känt under namnet ”ölhallskuppen”1923-11-09, vilken av någon för mig okänd anledning ännu denna dag firas årligen, för det är ju näppeligen misslyckandet som kan firas med avseende på vad som senare skulle komma att hända. Parallelliteten med dagens geopolitiska händelseförlopp måste sägas vara anmärkningsvärd på en rund jord.

Men nej, denna gång är tingens ordning vad de är i ljuset av verkligheten och goddagspiltar som Macron göre sig icke besvär!