Så delar vi vidare!

Trump spelar alltså tillsammans med Ryssland och Kina och Kim Jong - Un är en proxy i händerna på den Anglozionistiska Djupa Staten.
Och att samtalet med Duterte skulle läcka just nu och till WaPo ( och Intercept...) känns ju inte precis som att det saknar signalvärde...

Ja det är ju väldigt konstigt att presidentsamtalen läcker....

Så att inte bara en viss kosmetisk retorik förekommer för att passa i teaterns kulisser, måste fler nu börja förstå är den gällande verkligheten.

Att Duterte får ISIS på halsen just nu har alltså inte mindre än helt uppenbara grunder!

Men eftersom svenska medier påstår att det var en Saringasattack så måste det väl vara på så vis! Svenska medier skulle ju faktiskt inte våga ljuga?
Ture Nermans häfte på KB, om 1940 års män, synes därför återkommande behöva påminnas om igen och igen och inte minst i anledning av politikers tydliga moraliska resning och etiska handel, där uttrycks följande.

Dessa trevliga herrar som citat “Som disponerade över vårt folk och dess framtid, utan att det blev tillfrågat eller upplyst om sanningen”. Känns det igen?
Eller som Publicistklubbens ordförande Ivar Överström, i en politisk debatt 1940 i andra kammaren, så vackert uttryckte detta, angående dåtidens presstitution och den upplysningsmässiga gärningen till maktens fromma.

”Vi Tidningsfolk vill ju inte undandra oss skyldigheten att giva regeringen absolut erforderliga medel att skydda legitima och statsvårdande intressen.”

Att Irak som konstgjord entitet från förra århundradets kolonialväldesplundringar kommer att få svårt att överleva med tiden, kan nog ses som tämligen ovillkorligt.
Frågan är alltså vilka kulturella och språkliga entiteter som skall etableras var någonstans och det är nog inte alltför långsökt att spekulera i att den Kurdiska entiteten kommer att få en etablering i Irak understödd av Iran, Ryssland och Turkiet.

Vilket alltså inte på minsta vis för den sakens skull är ägnat att gynna Israel eller Saudiarabien. De hamnar där de skall i alla fall med tiden.

Vad rebellerna står inför i denna oroliga delen av södra Syrien är bortom de vanliga fram-och-tillbaka striderna och skärmytslingar typiska för det syriska kriget. Rebellerna står nu inför den trubbiga verkligheten av ett existentiellt krig som hotar att systematiskt utplåna deras egen närvaro i den gränsregion som ligger mot Syrien, Irak och Jordanien. De strategiska konsekvenserna av de välplanerade verksamheter som riktar imperativa intressen mot amerikanska intressen i regionen är tydliga: det syriska kommandot tolererar ingen som helst amerikansk närvaro på denna arena och alla utslag som planerar att spärra den syriska regeringen från att etablera sin närvaro i Eufratområdet kommer att uppfyllas av total förlust.

Naturligtvis så är inte Anglozionisthegemonin betjänad av en fredsutveckling någonstans och allra minst nu i Libyen när kaos och krig i Syrien har gått förlorat.
”Moskva är mycket oroat över den senaste tidens utbrott av våld i Libyen,” sade det ryska utrikesdepartementet i ett uttalande.
Vidare:
”det ser ut som en avsiktlig provokation, avsedd att störa maj 2 Abu Dhabi avtalet mellan ledarna för Libyens öst och västsida och för att minska till noll tillväxtutsikterna för den intra-libyska uppgörelsen i allmänhet.”