Till en övervägande del dessutom av mentala tankekonstruktioner - inre föreställningar - om hur världen är - borde vara - beskaffad och fungerar.

Hat kan t ex inte upplevas utan tanke men tanken kan inte existera öht utan känsla.

Så det fanns en annan känsla innan tanken om verkligheten transformerade den till hat.

Eller vilken känsla som helst.

Det finns en grundkänsla hos varje nyfödd människa - därför är vi samma - och sedan kommer språket och därmed tankevärlden - därför är vi olika i vår likhet - unika trots att vi är samma alltså.

Och ingen kan hindra någon annan än sig själv från att ifrågasätta sina inre förställningar.

T ex den om att det är lämpligt att använda andras upplevda känslor gentemot - eller för - något eller någon som argument i sak när det helt uppenbart inte går att känna andra känslor än sina egna?

Det är sällan man upplever känslan av att vara hungrig som någon annans än sin egen.

Eller hatfylld.

Kärleksfylld?//G.C.