Den Anglozionistiska bankhegemonin har nu dragit sitt sista kort i detta spel om människors medvetna medvetande. I Sverige jublas det av naturliga skäl eftersom det i alla fall ser som att detta skall kunna bevara ett ohållbart status quo ytterligare någon tid, fast varken skulderna eller den räntekostnad som dessa ackumulerar har förändrats på något vis någonstans.

Det finns bara ett spår som leder någon till ljuset, det finns inga val ur detta perspektiv.

Det finns många saker en människa måste lära sig att göra för att komma rätt i sina beslut och kräva av sig själv om den skall bli självständig. Ofta handlar det om att kassera eller omarbeta idéer som individen har stått fast på under hela sitt liv. Individen finner att följa denna väg inte sällan innebär att framkalla besvikelse i andra människor som tidigare har förlitat sig på individens ståndaktighet i ämnen som den numera omprövar och i och för sig även tvärtom. De likasinnade samlas alltmer och utifrån kärnan i dessa insikter växer också styrkan i resonansen individerna emellan.

Det kan vara mycket svårt att finna styrkan att alltid bejaka sig själv utifrån sitt eget självkritiska tänkande - sin egen utveckling som människa, när man försiktigt går igenom allt det här röriga bagage som plötsligt dyker upp, när man på nytt granskar sig själv och sina tidigare och nuvarande åsikter och handlingar, i ljuset av en föränderlig verklighet. Att erkänna sin faktiska brist på att ta eget ansvar där när man trodde att man själv var helt ansvarig kan vara väldigt svårt ibland. Erkännande av egna brister är inte alltid lätt, allra minst erkännandet av den egna intellektuella lättjan - godtrogenheten, såväl som detta utgör just en ovillkorlig förutsättning för den vidare utvecklingen. Det är så enkelt att projicera sin inre situations upplevda brister på yttre omständigheter, att sluta försöka, precis som att förutsättningen för att kunna göra någonting av verkligt värde bygger på insikten om nödvändigheten av den alltid fortsatta utvecklingen av sig själv. Detta återstår uppenbarligen nu för väldigt många människor.

Å andra sidan är det givande och självbejakande när vi börjar att fatta beslut för oss själva genom medvetet medvetna tankar, alltså medan vi tillämpar vårt eget självkritiska tänkande. Men vi blir också alltmer ensamma som individer med våra känslor, medan vi därför också blir alltmer fria och sökande efter samförstånd. Det visar sig att genom att försöka acceptera ansvaret för resultatet av våra egna beslut fullt ut, alltså vårt eget individuella tänkande, i stället för att skjuta upp detta till någon annans svar eller någonting att fixa, så fattar vi faktiskt bättre beslut för oss själva, genom att använda större perspektiv.

När vi vet och accepterar i förväg att vi drabbas av alla konsekvenserna av våra egna individuella handlingar, blir vi mycket mer försiktiga och mer medvetet medvetna eftersom vi försöker undvika dåliga resultat. Vi börjar anamma insikten om att utvecklingen av ett förlopp stoppar här i oss själva som individer och det finns ingen kvar att skylla på än sig själv. I slutändan sover jag bättre för det men idag känner jag mig klarvaken.