"Du är dum i hela huvudet", ”Jag kommer aldrig att tro på det” eller ”Du kommer aldrig att övertyga mig” eller ”Det är omöjligt” eller den klassiska ”Jag kan bara inte tro” vi vet att det finns mer att se om vi verkligen kryper ner i det kaninhål som utgör vår känsloskapande föreställningsvärld och det är inte främst information som håller oss tillbaka, faktiskt inte alls lika mycket som förnekelse, vår egen känslobetingade motvilja till att se efter. Villkor som de som ovan, är att inte lära sig öka graden av att ha ett öppet sinne för att öka sin egen medvetna medvetenhet – sin gen utveckling, det är fullt stopp och det kalla avslag som används för att skydda ett slutet sinne under attack.

Vi måste ju ändå trots allt och ovillkorligen ta vägen genom oss själva som individer, vilka tillsammans som grupp, i en tillräckligt stor omfattning inser behovet av denna självbetraktelsegrundade självförståelse, och som tillsammans utifrån denna betraktelse inser behovet av geografiskt kulturellt betingad identitet (alltså själva insikten utgör grunden) för att skapa demokrati – och där kommer själva meningen med en upplyst och medvetet medveten befolkning till uttryck i sin fulla rätt.

Om vi inte väljer vägen att underifrån skapa den växande insikten om behovet av ökad demokratisk medveten medvetenhet, med detta sagt demokratiutveckling, så kan jag garantera att vi kommer att få leva med resterna av den globala finansiella diktaturen till dess vi rycker upp oss från detta intellektuellt anemiska tillstånd styrt av vanföreställningar.

Som exempel, geografiskt kulturellt betingad ”patriotism” för en snabbare utvecklad ökning av den demokratiska medvetenheten, torde vara det ovillkorligt mest rimliga vägvalet. Vi måste främst ta ansvar för vår egen ökade demokratiska medvetna medvetenhet inom den geografiska regionen, precis som alla andra måste ta ansvar för sin egen medvetna medvetenhet, och någonstans så måste det dras en organisatorisk startlinje att starta processen ifrån. Och tro mig i detta när jag uttrycker att då har språket inte en ringa betydelse för den ökade medvetna medvetenhetens utveckling genom kommunikationen, om någon nu alltså inte tror att det finns goda skäl till att välja den geografiska ytan till organisatorisk utgångspunkt för utvecklingen av det allmänna medvetandet, när ledning är upplysning till vidare ledning och upplysning.

Ett extremt viktigt begrepp att förstå om förnekandet av detta är att det ändå INTE är ett allt eller inget förslag. Det är inte ett val mellan galen rasbiologi eller globalt kaos. Det finns flera nivåer, grader och sidokanaler till förnekelse. Men när konflikter är överväldigande, medger vi utvalda punkter för att kunna hålla andra dolda inom oss själva. Vi gör oss själva till enkla offer för polariseringskulissernas förtrollande värld, för att slippa betrakta våra egna känsloskapande värderingsgrunder, alltså grunden till våra egna känslomässiga ställningstagande.

Vi är mer än villiga att förlora en kognitiv kamp för att vinna förnekandet av själva kriget inom oss själva. Vi ser de bristande grunderna i våra egna argument så vi angriper hellre andras argument genom förstärkningar. Detta förnekande är inte svart och vitt, utan hundratusen nyanser av grått. Allt handlar om en medveten strävan efter egen förbättring - utveckling. Så att säga att någon är i förnekelse betyder inte att de vägrar att ta itu med allt, kanske bara vissa utvalda delar och subtila variationer. Allt för att slippa värdera om grunderna sina egna känslor. Så utan en rimlig gemensam språkbas för kommunikationen till den vidare upplysningsbaserade utvecklingen så kan vi inte få hjälp av andra, då kan jag lova att makten även i fortsättningen skrattar sist och bäst på banken.

Detta möjliggör kraften i förnekelseprocessen med att övertyga oss själva att vi inte är i förnekelse. När ord saknar betydelse betyder mening ingenting. Således är det viktigt att vi accepterar vissa fakta, medan andra är färgade eller fasförskjutna för att sudda ut linjerna för att införa en viktig ingrediens i vårt eget självbedrägeri, det som består av "trovärdigt" förnekande i oss själva.

Dessutom har vi en märklig invand (in – doktrinerad) förmåga att kategorisera – partisera – strider i hanterbar bitar av information från varandra och oss själva, alltså när vi kan hantera bitar var för sig, så underlåter vi ändå gärna att sätta dem samman till en större helhet för att slippa se mönstret som framträder, givetvis för att slippa dra känslomässigt obekväma slutsatser. Detta gör att vi kan hålla oförenliga och motsatta åsikter eller övertygelser om samma ämne vid samma tidpunkt och bokstavligen tro på ingenting av det. Vi gör oss själva logiskt inkonsekventa genom att vara intellektuellt lata..