Min frustration bygger dels på osäkerheten på hur mycket lidande som detta kommer att skapa och dels på den uppvisade monumentala ovilja som tycks föreligga hos de partpolitiska finanskoryféerna som hellre uppenbarligen tar chansen att roffa åt sig själva, än att göra minsta insats för att försöka rädda samhället och välfärden.

Ännu så länge, fortfarande, så är det hur man tillagar sparris som är det viktiga på TV.