Jag träffade en person igår som tvivlade på om det egentligen
är särskilt bra för oss människor att fundera för mycket.
Jag frågade om vederbörande någonsin mött eller varit den
människan som uppfattade något, lärde sig mer och ångrade
sig sedan för att det blivit sämre att förstå mer.

Jag fick inget svar på den frågan och jag avstod att fråga om
det går att veta det utan att någonsin ha försökt.

Om tiden av sig självt, som vore det en egenskap och inte en observation(?) löste våra problem, så finns det väl bara att
sätta sig ner och vänta ut livet till att nirvana anländer?