I ljuset av att man stänger synagogor i Sverige med internationell uppmärksamhet och att Aftonbladet nu bevisar bortom alla tvivel var kärnan på den Djupa Staten ligger, genom att måla in sig i hörnet för gott och hävda att de nya fotografierna från Pentagon utgör det slutliga beviset på att foliehattarna är dårar. När Ryssland ungefär en miljon gånger, eller så, har uttryckt att den Anglozionistiska Djupa Staten ligger bakom regin, finansieringen och beväpningen av terroristerna, gör det hela att det nu kan vara värt att beakta vad som händer i Turkiet.

I vad som följer nedan utgör en komplex bakgrund så det återstår att se hur USA skall kunna gå vidare med den "planerade" - eller alltså inte så - offensiven mot Raqqa, huvudstad för ISIS i Syrien de facto. Erdogans nästa drag kommer att ivrigt emotses. Uteslut alltså inte längre att Erdogan beställer avhysning av den amerikanska militären från Incirlik basen, varifrån den amerikanska verksamheten i norra Syrien till stor del genomförts. Naturligtvis är innebörden av inblandningen av den amerikanska ambassaden i Turkiet i juli - kuppförsöket ren dynamit, som kan blåsa bort alla diplomatiska förbindelser i småbitar när som helst. Samtidigt, Attilas fortsatta internering och förhör i New York gör att räkenskapens timme kommer allt närmare för varje dag som går.

Turkiets alltmer nationalistiske ledare Recep Erdogan tenderar ju som bekant att alltmer ofta glömma att hans land hör till Nato och att landets utrikes- och säkerhetspolitik förväntas hålla den Anglozionistiska linjen. Kuppförsöket i juli förra året borde väl kanske ha föranlett honom att dra riktiga slutsatser i förhållande till detta kan det ju kanske tyckas, men det blev alltså tvärtom och det på goda grunder, det gjorde honom ännu mer beslutsam och offensiv i jakten på självständig utrikespolitik. Han korsade nästan obekymrad den ”röda linjen” i sin flört med Ryssland och hans fristående kurs på Syrien, som båda försvagar USA: s regionala strategi, en som stöder Kurderna. Erdogan visste nämligen mycket väl vem och vad som låg bakom vad i detta förlopp och att allt hade varit i säck innan det kom i påse sedan länge.

Snabbspolning till nu, i och med gripandet av Mehmet Hakan Atilla, vice vd för den internationella banken, Halkbank (Turkiets statsägda bank) av FBI:s handgångna män i New York på måndagen, har Anglozionistimperiet nu försökt att slå tillbaka mot Erdogan. (Tillerson visste med säkerhet om allt det och nedan och var med alla sannolikhet lösningsorienterad för amerikanskt vidkommande).

New Yorks åklagarämbete anklagar alltså Herr Attila för deltagande ”i ett åratal långt system för att bryta mot amerikanska sanktionslagar genom att hjälpa Reza Zarrab, en stor guldhandlare som använder sig av amerikanska finansiella institutioner för att engagera sig i förbjudna finansiella transaktioner som olagligt kanaliserar miljontals dollar till Iran .”Zarrab, en turkisk medborgare med azerisk - iransk bakgrund är redan tagen i amerikanskt förvar. Detta är givetvis till alla delar mycket, mycket dunkelt.

Zarrab påstås ha fungerat som mellanhand för Turkiet och Iran när Washington haft "nästan vattentäta" sanktioner mot Teheran angående landets kärnenergiprogram. Men då är han också påpassligt nog inblandad i en mutskandal av turkiska statsråd, inklusive dåvarande premiärministern Recep Tayyip Erdogan. Detta ledde vid den tiden som av en händelse till splittringen mellan den islamistiska predikanten Fetullah Gulen och Erdogan, som hade varit allierade tills dess. Så vem som egentligen höll i den säcken med påsarna i, i så måtto, det är mer eller mindre givet.

Gulen i sin tur krediteras inte bara därför med viss naturlighet av Turkiet för kopplingar till CIA , vilket dock mer än troligen förklarar varför Washington ihärdigt blockerat Ankaras lika ihärdiga krav på hans utlämning för inblandning i kuppförsöket mot Erdogan i juli förra året. Den interna konflikten mellan Erdogan och den Djupa Staten är alltså bra mycket äldre, mer öppen och djupare än vad många tror.

I varje fall, så har Ankara kraftfullt försvarat Attila och hävdat att hans gripande i New York var helt ” politiskt motiverat” och att det syftar till att försvaga Erdogan. (Det är nämligen bara två veckor kvar till den turkiska folkomröstningen planerad till den 16:e april, där Erdogan söker mandat för att omvandla landet som presidentsystem.) Går den Erdogans väg så kommer vi att få se utrensningar som kommer att få Xi att bli avundsjuk.

Hur som helst, så har Ankara slagit tillbaka mot den Djupa Staten i USA genom att inte så diskret antyda att amerikanska diplomater ackrediterade i Turkiet, har hållit aktiva kontakter med förövarna av kuppförsöket i juli. De turkiska myndigheterna kom ut med information i dag om att det amerikanska konsulatet i Istanbul stod i kontakt med Adil Öksüz, huvudmisstänkt för kuppförsöket (som är, märkligt nog - eller inte så, fortfarande flykting), sedan dagarna efter juli kuppen. Det räcker alltså med att säga, att Turkiet nu står på randen till hävdande av att CIA regisserade kuppförsöket mot Erdogan.

Allt som allt, om det amerikanska - den Djupa Staten - försöket med kuppen var ett försök till att sätta Guds skräck i Erdogan genom att även hota att avslöja honom och hans familjemedlemmar för att ha samlat på sig stor rikedom genom att hjälpa Iran att kringgå USA: s sanktioner och sälja olja på världsmarknaden, så har Erdogan nu vänt på tabellen för det amerikanska utrikesdepartementet som del av den Djupa Staten genom att avslöja att amerikanska diplomater för den Djupa Statens räkning har hållit kontakten med de lokala huvudmännen bakom kuppregin (som fortfarande gömmer sig någonstans i Turkiet).

Hur Erdogan alltså sopade igen spåren efter guldhandeln tillsammans med Ryssland beskrev vi så här för 16 månader sedan.