Att inte medborgarna skall äga rätten till medvetna val och ställningstaganden skapar ett demokratiunderskott av anmärkningsvärd omfattning i samband med att inte denna fundamentala komplikation för det samhällsekonomiska systemets långsiktiga hållbarhet adresseras öppet i medierna.

Jag förutsätter därför att Aftonbladet nu adresserar denna finansekonomiskt funktionsmässiga komplikation, för att människor skall kunna ta ställning till den rådande situationen och utifrån detta motverka att en liknande situation som Cypern uppstår i Sverige, vilket annars blir den ovillkorliga konsekvensen av att göra ingenting.

Med vänliga hälsningar

Carl Norberg

From: ingvar.persson@aftonbladet.se
Date: Thu, 21 Mar 2013 09:06:10 +0100
Subject: Re: Detta är problemet i sak!
To: carlnorberg@live.se

Tack för dina synpunkter.
Med vänliga hälsningar
Ingvar Persson

Den 21 mars 2013 08:29 skrev Carl Norberg <carlnorberg@live.se>:
Hej Ingvar,

I anledning av din artikel i dag så vill jag förklara följande fundamenta i saken för dig eftersom du är på rätt förståelsemässig väg med din artikel:

HUR ser pengar egentligen ut?

Om nu alla pengar utom fysiska kontanter är krediter, så reser ju detta frågor om vad för någonting ÄR dessa pengar, var finns pengarna, varifrån och hur kommer pengarna till ekonomin?

Alla pengar som inte är fysiska kontanter är alltså krediter - vilket är skuldfordringar, dessa skulder som kallas "tillgångar" och som vi kallar för pengar, skapas genom att banken bokför skuldbelopp som inlånad tillgång från de som skuldsätts, varefter motsvarande summa pengar som "kredit" ställs på konto till förfogande hos de som skuldsätts, så skapas pengar, till en kostnad - ett pris - av ränta som tillfaller banken.

Pengar som inte är fysiska (4%) kontanter, skapas i de privata bankerna ur ingenting. Syftet med att skapa dessa krediter är att bankerna skall tjäna pengar som också är krediter som kostar ränta vilket skapar en tillväxt av räntekostnad.

Problemet rent funktionsmässigt är bland annat att tillväxten måste vara evig samtidigt som jorden är ändlig. Ett annat problem är att eftersom "gamla krediter kostar nya" så jagar pengar pengar, i en allt snävare spiral, som alltså till slut inte medger annat än att alla pengar enbart har detta ändamål.

Nya krediter går alltså i en ökad utsträckning till att betala räntekostnaden för äldre krediter, vilket ger en utsträckt livstid för krediterna (Jfr Bolånetiderna). Krediters livstid mäts i kreditomsättningshastighet, där en fallande kreditomsättningshastighet alltså mäter en ökande livslängd på skulderna, med andra ord när pengar jagar pengar för att betala för räntekostnaden. När större delen av varje ny kredit går till att betala för äldre krediters räntekostnad, då ha systemet nått sin skuldmättnadspunkt och blir självförgörande, därefter blir sparande förvärrande eftersom skulderna ändå växer av sig själv.

Med vänlig hälsning

Carl Norberg