Det är vi själva som offrar vår personliga makt genom den bristande kvaliteten på våra tankar, beteenden och emotionella uttryck i förhållande till verkligheten. Dessa egenskaper utsätter oss därför för negativ energi som blir till frustration, ilska, hämnd, själviskhet och grymhet. Så småningom, gör vi oss själva mottagliga för dessa mörka influenser och de blir till en ledande del vår natur. Mörkret blir vår inre ledning istället för ljuset inom oss - vår förståelse för oss själva och vi blir filosofiskt materialistiskt orienterade.
Det är först när vi inser vårt eget bidrag till det onda i världen vad som sker på andras bekostnad, alltså vår egen ovilja till att förbättra oss som människor genom att vilja förstå oss själva bättre, som vi kan börja omvandla mörkrets existens och påverkan. Vi måste förstå odjurets sanna inneboende natur och funktion och var det egentligen gömmer sig någonstans Minns att det bara finns en enda människa som någon kan påverka och att djäuvlen alltid gömmer sig i detaljerna.
Vårt inneboende mörker, vårt oförstående av oss själva i förhållande till verkligheten, är ett anpassat uttryck för vår existens. Det är en återspegling av vilka vi är, både oöverträffat och ogrundad inom den helhet som utgörs av mänskligheten som sådan och de samhällen som vi tillhör. Dessa generaliseringar av mänskligt mörker kan tyckas lika, men de specifika kvaliteter som var och en av oss förmedlar, är lika olika som natt och dag. Det finns flera miljarder människor i världen med olika perspektiv, personligheter och livsstilar och lika många miljarder potentiella uttryck av mörker. Alla har de dock ett gemensamt - inget kan bli fullkomligt.
Dock, när vi samtycker till vår egocentriska förföriska tendens att fly ner i djupet av mörker och lögner i och mot oss själva – a.k.a den falska yttre makt som lovar oss våra känslor åter och den allt mer tomma glädje som yttre bekräftelse ger, så ger vi samtidigt bort vår grundläggande känslomässiga kontakt med verkligheten - vår närhet till nuet.
Så oavsett hur mycket som vi än skulle vilja tro att vi är offer för omständigheterna, skicket, verkligheten eller samhället, så är vi inte det, vi förblir offer för oss själva. Detta är dock den rena lögn som vi återkommande berättar för oss själva, när vi är ovilliga att hitta styrkan och modet att själva ta ansvar för våra egna tankar, val och handlingar och därmed våra egna känslor. Ju mer vi kapitulerar bort vår personliga makt, minns att kraft är att bryta motstånd – att påverka – och att den enda någon kan påverka är sig själv, så desto mer kan vi påverkas utifrån och vårt inre växande mörker styr inriktningen och uttrycket för våra liv.
Detta är något som vi gör möjligt genom vår attityd - inställning, vårt beteende, vår rätt till oss själva och som nu i allmänhet naturligtvis istället alltmer försätter oss i vårt eget alltid pågående känslomässiga drama. Det är därför det är så viktigt att hålla rågångarna klara för sig med att det viktiga är att hela tiden försöka, att hålla dynamiken i det egna tillståndet av utveckling levande. Att alltid försöka offra minst en egen föreställning på visdomens altare. Det är kampen i det ögonblicket, det är vägen och det är målet som är livet förändring - som är verklighetens konstant. Det finns ingen färdig slutstation av fullkomlig medvetenhet, naturens ordning är evolution – rörelse – dynamik, den måste nu därför också ske alltmer inom oss själva när vi nu tar steget från att vara materiellt kollektivistiska till att bli intellektuellt emotionellt orienterade individer och människor.
Det innebär att förtvina funktionsmässigt emotionellt från vad som har varit, att inte vara en människa som alltid väntar på det perfekta ögonblicket att påverka sig själv, ta kommando över sig själv och sina tankar och skingra mörkret i sig själv, sprida ljuset i sig själv och beslagta rätten till sin egen energi.
Visst, det är att alltid istället göra sig själv till offer för de yttre omständigheternas upplevt betingande verkan och att fly undan sig själv. Då ger vi bort makten över oss själva i utbyte mot det yttre löftet om att någon annan skall förse oss med våra egna upplevda känslor av lycka. Samhället lovar oss känslor om vi bara gör så som vi blir styrda att göra.
Vi överlämnar då alltså oss själva, genom vår personliga förväxling av nuläget med vår inprogrammerade brist på intresse för att skapa ökad närvaro i vår egen möjliga emotionella tillvaro. Vi ger bort våra möjligheter till det vi uttrycker oss vilja uppnå känslomässigt. Detta är det ultimata mörkret. Vi intecknar oss till att alltmer olyckliga jaga en känsla som vi aldrig kan få uppleva. Det är verkligen själva definitionen på slavar som håller sig själva. Att inte vilja tro på att vi skall kunna påverka och kontrollera våra egna känslor genom att förstå på vilka grunder som dessa bygger på och genom vilka mekanismer som dessa våra egna känslor skapas i oss själva, trots att vi bara kan uppleva våra egna känslor. Vi frånhänder oss vår egen mänsklighet.
För alltjämt – fortfarande – så tillåter vi distraktioner, vilka leder oss bort ifrån oss själva och vår självbetraktelse, vilket konsumerar den emotionella kvaliteten och kraften i våra liv. När man hör något skickas signaler till hjärnans hörselcentrum. Man hör alltså med hörseln, ett sinne. Lyssnar gör man däremot med hjärnan som relaterar. Lyssnandet berör mycket mer än bara hörseln. Det är samma sak med läsande i förhållande till språket och givetvis orden. Inte bara lyssnandet tar alltså hela personligheten i anspråk.
Vi måste våga ta steget ut i det okända som finns i oss själva om vi vill kunna utvecklas.
Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Norberg.