Robin Hill

Till alla som tror att EAP och Laroucherörelsen vill ändra något i grunden vad gäller "våra" banker och deras betalningsmedel.

Nedan ges svar på tal till Laroucherörelsens beskrivning, problemformulering och lösningsorientering kring vårat nu rådande kreditbanksystem (Fractional Reserve Lending)

Mathias stycke är det översta.

Ulf från EAPs alster är det understa.

------------------------------------------------------------------------
Mathias Andersson

"skillnaden är att krediter skall kunna utdelas till investeringar enbart - typ byggnationer, vilket gör att företag får ta krediter (av vem - jo privatägda banker) vilka är tänkta att vara värdeförmedlare (alltså styra expansionshastigheten av produktion och därtill där de själva finner sig vinna på det).

Räntekostnaden kommer att skena, vilket är varför konsumtionskrediterna sedan återigen kommer in i systemet, liksom har skett tidigare (kom ihåg Einstens citat om dumhet.) Varför repetera något som tidigare redan visat sig ej fungera?

I slutändan betyder detta att arbetsdelningens mediär - pengarna (kredit) - dränerar realekonomin på resurser på så vis att alltså varje tallriksköp skapar ett underskott på likvida medel (pengar att återbetala skulden med). Då är vi där vi är nu. Då är vi där vi började.

Själva försäljningsargumentet (alltså inte syftet eller idén, utan för Säljning -sargumentet) med investeringar är att nya resurser i ett företags verksamhet skall leda till ökad effektivitet.

Typexempel:

En restaurang med tio gäster men bara fem tallrikar får en investering (ytterligare 5 tallrikar) och kan på så vis öka sin effektivitet genom att kunna matförsörja samtliga gäster på en och samma gång. På så vis öka sin gästlista på så vis öka sin vinst.

Återigen är detta ett försäljningsargument, och i realiteten är det en spekulation där krediter hamnar i en konsumtionscykel som slutligen gör allt färre allt rikare på allt fler människors bekostnad, ty ju dessa är räntebärande krediter och således kreditgivaren själv får en avkastning på investeringen. Varför skall denna yttre aktör som ej är delaktig i produktionen få denna avkastning? Jo, denne person har tagit kontrollen över arbetsdelningens förmedlare: Pengarna.

I slutändan betyder detta att arbetsdelningens mediär - pengarna (kredit) - dränerar realekonomin på resurser på så vis att alltså varje tallriksköp skapar ett underskott på likvida medel (pengar att återbetala skulden med). Då är vi där vi är nu. Då är vi där vi började.

Mediärens uppgift är att möjliggöra uppskov för denna byteshandel. Men kreditens cirkulationstid avgör kreditkostnaden/räntans totala kostnad.

Med andra ord måste alltså krediten återbetalas samma SEKUND för att inte skapa finansielll belastning. Och då är alltså pengarna i sig ett medel som är omöjligt om pengar skapas genom skuldsättning och förstörs vid amortering.

Det här betyder alltså att Pengarna aldrig kommer existera ens en sekund (ifall den finansiella belastningen som gör färre rikare på fler människors bekostnad skall undvikas), och det betyder nästledes att ett penningsystem som bygger på tron om att ha pengar som i sig inte Kan existera för att om de gör det så havererar penningsystemet, är något utav en korkad idé.

Jag skall ju även tillägga att "se till att [...] sätta alla i arbete" (steg tre) är ytterligare en konstig idé utan egensyfte. Vad är egensyftet med att skapa krediter för att få folk att arbeta? Ifall inte människor kan lära sig att andas lugnt så skulle alla vara ute i skogen och hugga ner träd med yxa, istället för att sätta sig ned med vänner och konversera i lugn och ro.

När allt mer arbete automatiseras så måste vi börja ifrågasätta ifall arbete har ett egensyfte, och om inte människans aktivitet bör hushållas inom ramarna av vad naturen kan mäkta med.
"

--------------------------------------------------------------------------

Här följer, från EAP, Ulf Sandmarks alster:

"Du vill att ja skall "börja med att besvara frågan om hur ni ser på den icke produktiva kostnaden för att få ett betalningsmedel i omlopp." Ligger just sjuk och efter med allt, så jag kan inte svara så mycket. Vad som behövs är att du blandar in en riktig real ekonomis produktion i resonemanget. annars finns det inget värde på pengar eller ens guld, som spanjorerna fick erfara när hämtade guldet från Sydamerika och bara såg värdet sjunka ju mer de tog in.
Skapar du pengar i Riksbanken eller i ett reglerat banksystem och ger det i form av en kredit till ett företags produktiva investering, så produceras mer reala värden än vad som fanns förut. Dessa kan säljas med vinst som räcker till både en anständig ränta och så småningom eliminering av skulden. Betalningsmedlet sätts alltså i omlopp, det ger en effekt utanför betalningssystemet, så att pengarna både får värde och ränta (om den är mindre än vinsten) kan betalas. I och med att lånet leder till lönsamhet så kan man klara "icke produktiva kostnader för betalningsmedel" såsom ränta. Detta är ett kreditsystem som skiljer sig från dagens penningsystem där man mest spekulerar och räntan bara blir en icke produktiv pålaga.

Steg ett: rensa bort spekulationsbubblorna från bankerna med bankdelning,

steg två: ge ut pengar bundna till produktiva krediter,

steg tre: se till att det finns tillräckligt med reala projekt att sätta alla i arbete,

steg 4: se till att projekten har hög produktivitet med hjälp av ny teknik och innovationer, så att det blir tillräckligt med realt värde i ekonomin för att pengarna skall behålla sitt värde. Alla stegen behövs för att betalningsmedlet skall klara räntepålägg och andra improduktiva kostnader."

#DeFria