Ändå, eller kanske just därför, politiker och etablissemangets ekonomer är fortfarande djupt förälskade i Keynes rotvälska. För den erbjuder den akademiska grunden för regeringar att göra vad de älskar att göra mest - låna de privata bankernas räntebelastade skulder som betalningsmedel och spendera dem på fåniga politiska program för offentlig konsumtion. I synnerhet Keynes förespråkade att fylla flaskor med pengar och begrava dem i kolgruvor så att människor kunde gräva upp dem som ett sätt att minska arbetslösheten. På så sätt fungerar den offentliga jakten på guldägget som skulle göra alla rika. Eller alltså egentligen bara gick ut på att dölja vad hela spektaklet egentligen handlade om, att allt färre skulle kunna bli allt rikare på allt fler människors bekostnad.

Under årens lopp har detta resonemang därför inspirerat till otaliga statliga vansinnesdåd för att rädda ekonomin från sig själv i ljuset av verkligheten. För inte så länge sedan, den till Keynes så hängivne, Paul Krugman, tog denna logik och förde den till de yttre gränserna för rymden. I processen, verkar han ha förlorat sina sinnens möjliga bruk.

Enligt Krugman, rätt sätt att driva ett ekonomiskt tillväxt diagram upp och till höger är att låna stora eller gärna ännu större summor pengar och spendera dem medan man förbereder sig för en utomjordisk invasion . Naturligtvis, krävs det ett Nobelprisvinnande ekonomiskt geni för att komma med sådana dumheter.

Vilket land som delar ut denna typ av opinionsbildningsskapande vansinnigheter....