Finns det något annat, bättre sätt att mäta sin tankes möjliga
värde än i dess riktnings förlängning, hur ska en idé annars
kunna ses som värdefull, om den inte blir det i utkanten av
sig själv?
Så här till exempel:
Om det är bra med lite extra övervakning för den
allmänna trygghetens bättre, då är väl totalövervakning
av alla, det absolut tryggaste vi kan skapa?
Och om denna övervakning bör ske av några andra än
oss själva, då är det alltid någon annan som
ofrånkomlingen alltid är mer pålitlig än vi för oss?
Om det är bättre för samhället med en större poliskår
för att konservera samhällsordningen, då vore väl det
optimala om alla obligatoriskt utbildas till poliser?
Om det är bättre för samhället med många regler,
så måste också strävan efter så många regler som vi
möjligt bara kan skapa vara det allra bästa regelverket?
Om mediciner är den bättre vägen till att må bra, och vi
som individer som är de enda att definiera vårt eget
välbefinnande, borde inte massutskrivning av allt vi vill
ha i såfall bli det allra bästa sättet att göra alla lyckliga?
Om reglerad frihet att tänka och yttra sig är bättre för oss,
då är den bästa friheten vi någonsin kan skapa en totalt
regelrad frihet.
Så när det främmande intrånget i privatlivet och den
personliga integriteten är det bättre för samhället,
då är eliminerandet av allt privatliv och hela integriteten
det allra bästa för oss.
Att dra en tanke till sin ände, det är kanske inte så dumt
innan vi börjar försvara dess förträfflighet?//P.F.