Vi kör det om igen, för det behöver förstärkas.

Detta är den situation som vi nu befinner oss i. Var och en av oss måste välja vilken riktning på livets väg man vill ta. De flesta människor väljer att bara följa flocken, att förbli instängd i boxen utanför möjligheten till kontakt med sin egna personliga grundläggande känslor, men den person som vill veta sanningen om sig själv – att sanningen skall beskriva verkligheten – färdas i motsatt riktning. Detta är dennes val, oavsett hur svårt det är, att en autentisk – verklig levande – person tar den vägen. Varför? Eftersom den personen är trött på att leva en lögn.

Den personen är intelligent nog att se att det finns så många saker som är fel med världen, och har därför beslutat att inte bli medlem i en sådan galenskap. Det är en svår väg, men för den som har fokuserat sin uppmärksamhet på ta sig fram på en så svår väg, kan det heller inte finnas något annat sätt.

Att ansluta sig till sin egen intellektuella undergång är inte ett alternativ hos en sådan människa, att bara ge upp sitt eget ändå så svårt uppnådda tillstånd av utvecklande eget fritt tänkande, sin moralfilosofiska bildning. En sådan intelligent, ärlig och äkta person kommer heller inte fram till tyranni i någon som helst form. För den personen är det med tiden mycket svårare att gå vägen som är utstakad av egennyttiga förtryckare för flocken, att underkasta sig myndigheter som är satta att upprätthålla ett fullkomligt vedervärdigt korrupt system och att leva ett liv av lögner och bedrägerier.

Flocken å sin sida vägrar att ens försöka roas av den sanning som beskriver deras verklighet, eftersom det då rör upp en inte obetydlig mängd känslor inuti dem själva, en kognitiv dissonans.

De vill fortfarande hellre vara känslomässigt oberörda eftersom de är rädda för att bli rädda och de är ännu oförmögna att klara av att ta det steget, att våga konfrontera sina egna känslors värderingsmässiga grunder och de dömer därmed också sig själva till att bli alltmer emotionellt tomma efterhand och därmed också alltmer olyckliga.

Den breda massan fick med uppsåt från makten aldrig de nödvändiga verktygen för rationellt, kritiskt tänkande eller logik. Den fick bara lära sig att memorera vad den blev tillsagd att minnas, att anpassa sig därefter och att följa myndigheters anvisningar. Alla de olika programmen som skapar en persons falska föreställningar och dess därför också lika känslomässigt falska identitet har verkat vägledande sedan länge.

Människor använder sedan dessa falska föreställningar som sitt alltmer sviktande emotionella stöd och stabilitet i livet. Människors hela livshistoria och uppfattning av världen, om hur världen ser ut och fungerar hänger på dessa falska föreställningar. Om de skakas om, så orsakar det störningar hos individen, som den är oförmögen att hantera – kognitiv dissonans. Om de faller pladask är inte vilsenhet det ord som bäst beskriver individens upplevelse - det kan bättre beskrivas som tomhetens mörker, depression..

Därför förblir personen fångad i bojorna – inom väggarna för det formaterade tänkandet – i boxen och förblir extremt rädd för den sanning som beskriver verkligheten. En sådan person kommer att kämpa och till och med döda andra människor för att skydda sitt eget mentala fängelse som den är bunden till av sina egna tankekedjor som bojor.

De flesta människor är fortfarande alltför oförmögna att avvika särskilt långt från sitt programmerade status quo. De fruktar det okända utanför sina egna invanda tankar alltför mycket, de förstår inte alls känslan som uppstår vid ökat medvetet medvetande – upptäckten av den egna utvecklingen av tankeförmågan – att frysa tiden för Aha-upplevelsen, alltså principen för vad som avviker från den accepterade normen. Men också för att det är den enkla vägen, den minsta motståndets väg och så måste det vara.

Medvetandet är som vatten, som alltid väljer den minsta motståndets väg, vilket i en föränderlig tillvaro utan arbete utgör en nedåtgående – fallande – trend och så måste det naturligtvis också vara om inte alla skulle bli galna av mental överbelastning.

Så det krävs ansträngning för att höja sitt medvetna medvetande - att utvecklas, precis som det krävs ansträngning för att flytta vatten uppåt. Så risken för allmän mental överansträngning kan nog just nu fortfarande ses som tämligen lättöverskattad. Men risken är alltså att det med tiden verkligen kan bli för mycket på en gång - på grund av tvång.

Världen är därför också (kontrollsyftet) alltmer uppsåtligt anlagd för formatering av barnet, med alla sina myndigheter som berättar för barnet vad som skall uppfattas som verkligt och vad som förväntas av det. Samhället syftar nu och sedan länge till att minska det allmänna medvetna medvetande. Det är inte lätt för ett barn att göra uppror, när det blir utskällt – till rädsla – för att skapa underkastelse. Barnet ställs alltid inför straff för att inte acceptera status quo. När statliga skolor, media och religioner få tag på barnet, görs barnet tvunget till att anpassa sig ännu mer, till och med av rädsla för att bli drogad till underkastelse. Om barnet väljer att göra uppror mot systemet så vet barnet att det kommer att få lida av påföljderna.

Vid tiden som barnet blir vuxet, är det helt programmerat av samhället, utbildning, media och religioner. Är det då så konstigt att alla människor är mer eller mindre förlorade utom sig själva och så rädda för att vilja veta den sanning som bättre beskriver verkligheten?

Vi lever i en värld där de flesta människor har varit djupt kognitivt programmerade att tro på de mest absurda, ologiska saker utan att fråga, vilket alla typer av förödelse faktiskt blir till en ovillkorlig konsekvens av. De flesta har tillåtit sig att bli hypnotiserade till att tro på precis vad som helst. Detta är den värld vi lever i. Även om du bara försöker förklara de mest uppenbara och elementära brister i deras kognitiva manuskript, så kan de inte ens försöka förstå vad du försöker att förmedla. De tror att du måste vara galen.

Detta är den svåra situationen för mänskligheten idag. Människor har programmerats tillräckligt till att tro på vad som helst som de blir tillsagda att tro på, oavsett hur absurt det än är, att lyda myndigheterna, vara politiskt korrekt, följa ett socialpsykologiskt manus och överensstämma med den breda massan i tankemönstret. De har blivit tillräckligt programmerade till att ha en enorm rädsla för en sanning som beskriver verkligheten om sig själva.

Inte heller har de egna psykologiska verktyg för att hantera sanningen. Sådana människor blir lätt irriterade på någon som beskriver verkligheten, och de förlöjligar och attackerar därför instinktivt en sådan person. Detta är därför en mycket allvarlig situation, att mänskligheten verkar vara så vilse i sig själva. Den har blivit till sin egen fiende. Mänskligheten har nått en punkt där de är helt oförmögna att hantera bilden verkligheten men därför kommer utvecklingen också ovillkorligen att vända, just på grund av ljuset från verkligheter för medvetandets utveckling. Passande nog.

Om människor inte vet vad som verkligen händer i världen omkring sig själva, hur kan de då kunna navigera sig genom livet ordentligt? Svar: de kan inte göra det! De vet inte ens vilken riktning de ska ta eller var någonstans de skall sikta mot, någon annan befälhavare talar bara om för dem vilken kurs som de skall sätta an. De vet inte att livet är resan som är målet och deras egen utveckling som människor, de håller fast i sina egna föreställningar som fångade i ljuset en lyktstolpe av ljus längs livet väg, men de går bara runt runt denna lyktstolpe, de kommer ingen vart. Till slut identifierar de igen sig och beteendet och depresserar. Innan dess kommer de uppleva att de styr från en storm i sig själva till en annan, men att de aldrig når en säker hamn i sig själva och de kommer ändå aldrig att veta var de befinner sig. Och när de väl inser detta då börjar de problem som skapar den möjliga utvecklingen. Visdom är bara helat lidande. Man måste på rationellt sakliga grunder veta var man har varit för att kunna veta var man är, för att kunna orientera sig framåt. Så förstår man inte sig själv tillräckligt bra dömer man sig själv till att inte kunna förstå sin omgivning, så enkelt är det bara.

Tänk tanken om det fanns vildsinta djur i den skog som du var på väg att gå in i, skulle inte du vilja veta om det i så fall? Detta nuvarande samhällsklimat är alltså precis så som strutsen som sticker huvudet i sanden för att undgå faran genom upptäckt. Men kom ihåg att om ditt huvud är nerstoppat i sanden, är det din röv som sticker upp i vädret. Om en tiger attackerar dig, tror du att om du bara stänga ögonen och tänka på enhörningar och rosa blommor, göra så att tigern kommer att försvinna? Eftersom detta är just inställningen hos en person som vägrar att ifrågasätta eller undersöka världen omkring sig själv genom sig själv – alltså ännu mindre utifrån att först och främst ifrågasätta sina egna värderingsmässiga känsloskapande grunder. Detta är just precis den inställning som finns hos en person som tror på myndigheters välvilja till social omvårdnad i ett enskilt nyttomaximerande system – a.k.a bankernas pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken – utan att fråga och som faktiskt som av en slump överensstämmer med alla de många program som styr människors tankar. Tänk på det. Regleringarna syftar till att bevara det innevarande systemet oavsett hur sinnessjukt som detta sedan än kan tyckas vara.

Systemet motverkar per definition utveckling och dynamik och därmed också människors enskilda utveckling till suveräna intellektuellt oberoende individer som kan samverka med högre verkningsgrad i synkronicitet. Samhällets utvecklingsriktning och socioekonomiska klimat idag utgör den obevekliga domen över detta.

Man skulle kunna tro att om regeringen, politikerna, bankerna och företagen inte bara var så korrupta så skulle allt vara bra, men faktiskt är också folket för ”sin egen säkerhets skull” förblindat och förgiftat med kemiskt kontaminerad mat, fluorid och vacciner; Tjaaaee, skulle inte du vilja veta om detta? Vilken typ av person skulle hellre låtsas att detta inte händer? Detta är stor självförnekelse, den är av religiösa proportioner. Det är helt i avsaknad av rationalitet. Vad dessa människor ignorerar har befogenhet att krossa dem totalt, men på något sätt tror de ändå att om de bara låtsas tillräckligt mycket att allt är bra, då är det inget att oroa sig för oavsett hur mycket omgivande bevisning som de egentligen tvingas ta intryck av. De bara vill inte, det är som vore de paralyserade i ett traumatiserande tillstånd av skräck.

Det finns alltså fortfarande alldeles för många människor som vägrar att ifrågasätta eller undersöka världen omkring dem med en tydlig, logisk och rationell målsättning i sinnet. De vill inte veta. De flesta av dem är så gripna av sin egen rädsla för sig själva för att vilja känna till den sanning som beskriver deras egen del i verkligheten, att de blir helt förlamade i tanken, de kan därför inte heller utveckla sig själva och sitt eget tänkande som människor. De skulle föredra att lyssna på vad deras myndigheter säger till dem, oavsett hur absurt det är, snarare än att fråga eller att riskera att exponera bedrägerier som presenteras för dem som fakta. Skulle inte du vilja veta om någon ljuger för dig, för då vet du ju att det föreligger uppsåt av en anledning?