Anglozionisterna kan ha rätt ifråga om att Putin  kommer ut som vinnare, men dess anklagelseakt mot honom är helt utan verklighetsförankring. Den ryska presidenten arbetar inte för att avlegalisera västerländsk demokrati - det jobbet gör den Anglozionistiska västerländska autokratin alldeles utmärkt på egen hand - och han destabiliserar inte Europa eftersom de krafter som underminerar EU huvudsakligen genereras av västvärlden själv i och med den inneboende funktionen i dess valutafinansiella system (vilket enkelt spåras till åtstramningsmedicinen som administreras ut efter 2008 års finansiella kollaps och de skapade flyktingströmmar som genereras av de USA-ledda invasionerna av Afghanistan, Irak och Libyen och "regimskiftes" projekt i Syrien, varav inget initierades av Putin).

Allt detta bygger, som alltfler förstår, på och har sin grund i att kunna upprätthålla eller helst öka den den aggregerade efterfrågan i ekonomierna med politiskt motiverad trovärdighet, genom offentlig konsumtion, detta för att kunna likviditetsförsörja den evigt växande samlade - ackumulerade - räntekostnaderna i de Anglozioniststyrda västerländska ekonomierna. Allt går alltid ut på att allt färre skall kunna bli allt rikare på allt fler människors bekostnad. Det är systemets inneboende natur och karaktär. Det är ingenting annat!

Men Anglozionisterna har helt korrekt påpekat att Putin nu rider högt på vågen av framgång. Han har nu en vän i Washington, han kontrollerar spelet i Mellanöstern, och det ser ut som han snart kommer att vara i stånd att etablera ett närmande till Europa. Så den stora frågan som världen står inför är: Hur gjorde han det?

Svaret är inte genom utpressning Trump, hackade inte den Demokratiska nationella kommittén (DNC), eller någon annan sådan nonsenslitania uttryckt av Svenska besvikna Clintonsorosdoktrinlojalister som Birgitta Ohlsson.

Snarare är det så att Putin vann genom en kombination av skicklighet och tur - vilket är när omständigheter kommer till förberedelser. Han spelade sina kort väl. Men han hade också turen - återigen när tur kommer till förberedelser - att ha en motståndare som spelade sin egen hand extremt dåligt och dessutom hade helt värdelösa kort (eftersom den handen bygger på enskild vinstmaximering inom ramen för detta systems inneboende natur och karaktär.) Ryssland vann eftersom Amerika förlorade och hela vägen var ovillkorligt tvunget att förlora med tiden.

Syrien ... hade varit en fiende till Anglozionisthegemonin sedan landet motsatte sig USA: s ( Anglozionisthegemonins geopolitiska verkställande arm) och president Wilsons beslut vid Sykes Picotavtalets upprättande 1916 i det palestinska mandatet om att stödja skapandet av en judisk stat i Palestina. En geografisk tullstation för kontroll över strategiska naturresursflöden från Afrika.

Således, Washington stödde flera statskupper i Syrien med början 1949. När successiva kuppförsök i 1956 och 1957 misslyckades, svängde Damaskus rakt in i det Atlantintegrationistinfekterade Moskvas intressesfär, för att aldrig att komma ut ur den trots Sovjetunionens kollaps. Syriens militära styrkor är nu därför helt beväpnade och tränade av Ryssland. USA har infört sanktioner mot Syrien sedan 1970-talet. För sin egen del, har Syrien konsekvent stött USA: s fiender: Hizbollah, palestinska grupper, och den islamiska republiken Iran. För att lägga sten på börda, Assad motsatte sig aktivt USA: s ockupation av Irak.

Och nu ja, nu rullar det verkligen dit som det lutar.