Det primära syftet med den officiella propagandan är att generera en "officiell berättelse" som tanklöst kan upprepas av det härskande etablissemanget och de som stödjer och identifierar sig med detta i sin längtan att bli en del av toppen av denna filosofiska materialism. Denna officiella berättelse behöver inte innebära något vettigt alls, eller eller ens kunna stå upp mot någon form av allvarlig granskning. Dess faktagrund är inte poängen. Poängen är att dra en mental Maginotlinje, en slags defensiv psykologisk ideologisk gräns mellan vad som utgör "sanning" enligt definitionen hos det härskande etablissemanget och alla andra "sanningar" som motsäger deras berättelse. Trots allt så är sanning bara en högst individuell betraktelse av verkligheten.

Tänk dig denna mentala Maginotlinje som en kvadratiskt vägg - en box - omgiven av ogästvänlig territorium. Innanför i väggen finns det "normala" samhället, förvärvsarbete, karriär, och alla andra upplevda stora fördelar med att samarbeta med det härskande etablissemanget. Utanför väggen råder fattigdom, ångest, social och yrkesmässig stigmatisering, och olika andra former av lidande. Vilken sida av väggen vill du vara på?

Varje dag, på otaliga sätt, ställs var och en av oss inför valet och måste svara på denna fråga. Överensstämmer du, så finns det en plats för dig inne i värmen. Vägra, och ... ja, lycka till utanför. Tänka själv eller inte alls?

I öppet despotiska samhällen, är de utmaningar som det innebär att göra detta val ( att anpassa sig eller vara oliktänkande, tänka själv och inte som alla andra) ofta ett val mellan liv och död.

I våra så kallade liberala västerländska samhällen (för dem av oss som inte är militant gerilla), är konsekvenserna av att inte överensstämma med den officiella berättelsen oftast lite mer subtila. Trots detta, är det psykologiska trycket fortfarande intensivt. Överensstämmelse med konsensus om "verkligheten" som genereras av dessa officiella berättelser är priset för antagning till det allra heligaste, där jobben, pengar, professionell prestige, och andra belöningar av filosofisk materialism befinner sig.

Överensstämmande kräver inte tro eller eget fritt tänkande. Det kräver trohet och grundlig lydnad. Vad man faktiskt tror är helt irrelevant, så länge som människor likt papegojor repeterar den officiella berättelsen från etablissemanget, den etablerade ordningen. Frihet är inte en fråga i detta, allra minst i system med ett allmänt betalningsmedel bestående av bankernas räntebelastade skulder och därför inte heller den individuella utveckling som krävs för att samhället skall kunna utvecklas. Det är det mest raffinerade slaveriet i människans historia.

Kort sagt, är att den officiella propagandan inte är avsedd att vilseleda allmänheten (inte mer än tal i en skådespelares manus är avsedda att lura skådespelaren som talar ). Människor som individer lurar sig själva och gör sig själva till fångar i sina egna mentala bojor.

Den officiella propagandan är utformad för att absorberas och upprepas, oavsett hur osannolik eller orimlig den kan vara. Egentligen är den ofta mest effektiv när de som tvingas att likt robotar upprepa den, känslomässigt vet att den är rent nonsens, eftersom förödmjukelsen i att behöva göra så cementerar troheten till det härskande etablissemanget (detta fenomen är en standardfunktion i den klassiska Stockholm Syndromets modell, och auktoritär konditionering i allmänhet). Självföraktets yttersta potens.

Gissa då varför det heter just Stockholmssyndromet och varför Sverige är jordens mest Clintonsoroslojalistiska land med jordens mest privatskuldsatta befolkning...