Donald Trump har brutit med många politiska och diplomatiska prejudikat under sin framgångsrika kampanj för både kandidaturen till nomineringen och sedan för presidentskapet självt.

Så det kommer aldrig att bli som det har varit igen, tack och lov så är det strukturella status quo nu förlorat för Anglozionisthegemonin.

På många sätt har Donald Trump brutit nästan varje politisk konvenans och tabu som finns. Marken som mer konventionella politiker fruktar att beträda, har den presidentvalde Trump inte visat några som helst sådana hämningar att skövla, förorena och beträda. Sådan är situationen nu, när som Trump ännu mer öppet tar sig an den kollektiva styrkan i det amerikanska och globala underrättelsetjänstkollektivet. Att låta lönnmörda i en öppen konflikt är inte riktigt lika enkelt, när alla vet att det standard modus operandi.

Att verka mot underrättelsetjänstkollektivet som utgör den exekverande politiska armen av den utrikespolitiskt beroende Anglozionistiska djupa staten har tidigare alltid slutat på ett och samma sätt, och eftersom underrättelsetjänstkollektivet alltid måste leva efter principen att verka utan att synas, så skapar det en fullkomlig naturlighet i att Trump gör det enda rätta, det vill säga att hålla hela debatten alltmer öppet och belysande i ljuset av verkligheten.

För lustigt nog så är ju enskild nytta och öppenhet / transparens, två betingelser som inte trivs så bra tillsammans.

För ett par månader sedan visste inte många vilka Clapper, Comey och Brennan var, och nu är de världskändisar, så det kan bli! Debatten sker nu faktiskt så öppet att ingen kan missa vad det är för någonting som försiggår och de flesta som kan tänka det allra minsta fritt och självständigt, inser exakt vad som sker och varför.

Att se en tillträdande president engagerad i ett ordkrig med USA: s spioner är mycket ovanligt för att uttrycka sig lite milt.

Trump fortsätter alltså att allt mer direkt rasa och DUNDRA mot
olika amerikanska spioner inom olika bokstavskombinationsorganisationer - är det kanske egentligen diagnoser (?) och han vägrar kategoriskt att acceptera den kollektiva bedömning av 17 amerikanska underrättelsetjänst "intelligens" - alltså uppenbarligen inte så, om en tanke börjar med en känsla - byråer och han intar en alltmer försiktigt positiv inställning till ämnet, ja eller numera rentav återhållsam, än andra såta medlemmar av hans parti, som kalla kriget krigaren senator John McCain och den nationelle säkerhets höken Senator Lindsay Graham. Vilka båda förresten märkligt nog förefaller agera närmast under tvång från den Djupa Statens verkställande arm...

Härförleden så syntes ju förresten dessa båda bli flott belönade av Ukrainas marionettpresident, vilken för övrigt som vore det av en ren händelse besökte Sverige för inte så länge sedan. Tänka sig att ett så litet exportberoende land - visserligen det mest Clintonsorosdoktrinlojala landet på jorden - är beroende av den utrikespolitiska utvecklingssituationen. Men vilken tur då att vi har alla andra som hela tiden ordnar det så att det är Zvärje - eller i alla fall de som bestämmer i Zvärje - hela tiden är de som tjänar på utvecklingen...

Medan den snart nedlagda Obama-administrationen har tagit tillfället i akt för att smälla på ytterligare sanktioner mot ryska tjänstemän och enheter, så har den presidentvalde Donald Trump upprepat sina samtal om att försöka göra ett närmande till Moskva och "återställa" relationen med president Putin för närmare USA - Ryssland kopplingar. Allt detta visar vad som hade lurar under ytan och som nu är sjudande av spänning - det är - misstron och kritiken som den tillträdande president Trump har mot den amerikanska underrättelsetjänsten. Han måste riva pyramiderna under ordnade former för att rädda USA undan inbördeskrig.

De Anglozionistiska ägardirektivstyrda opinionsbildningsmedierna tappar allt snabbare i förtroende när nu underrättelsetjänskollektivet inte kan backa upp den information som medierna propagerar ut. Att underrättelsetjänsterna öppet tvingas att krypa till korset är förödande för deras förtroende hos allmänheten.

Rysslands president attackeras därför alltmer besinningslöst av den amerikanska opinionsbildande politiska klassen och media som de aldrig attackerade ens de sovjetiska ledarna; Vladimir Putin blir personligen förtalad som en korrupt, korrumperande diktator, som stoppar eller mördar politiska motståndare och oliktänkande journalister, och är fast besluten att återställa Sovjetunionen. Den Zvänska inställningen? Mjoooeeee...den håller ju världsklass!

(Det sistnämnda kravet beror förresten till stor del på Vladimir Putins kommentar om att upplösningen av Sovjetunionen var en "katastrof" och en "tragedi" -. Som i så många avseenden var Pressen bara "tvungen" att välja att bortse från slutet på hans kommentar att "Den som inte saknar den sovjetiska unionen har inget hjärta, medan alla som vill återställa den har ingen hjärna. " detta eftersom det står i strid med den enkla talande opinionsbildningsmässiga poängen att Putin saknar det kejserliga Ryssland av tsarer om inte rentav de politiska kommissariernas mördande och han bär på en brinnande förbittring över den Anglozionistiska västvärldens triumf i det kalla kriget, så han planerar att hämnas genom anfallskrig och territoriell expansion.)