Endast i undantagsfall, vilket är ett normalfall i Sverige och i ett av vanföreställningar präglat Amerika, skulle en sådan skadlig paradox presenteras som något präglat av heder och sentimentalt.

Obama, den fyrtiofjärde ( 44:e) av USA: s presidenter, må ha varit den första svarta president och vinnare av Nobels fredspris under sitt första år i regeringsställning under 2009. Men bortsett från dessa tvivelaktiga utmärkelser - som förespråkats av förment liberala Hollywoodkändisar och medieförståsigpåare - hans faktiska prestationer på kontoret är ett moras av blodig skam.

I stället för att lämna amerikanska utländska krig bakom sig som han hade lovat redan 2008, expanderade Obama på sin föregångare George W Bushs kriminella utländska interventioner. Minst sju länder - Irak, Afghanistan, Pakistan, Libyen, Syrien, Jemen och Somalia - har rutinmässigt Obombats under Obamas vaktpass som USA:s Commander-in-Chief. Det är ett motbjudande rekord.