P i sak i nu.

"Var befinner sig egentligen all den frihet som så ofta efterfrågas
av så många, under så långa tider?

Vid vilket ögonblick börjar den existera, och var slutar den,
förutom som individens tankar om sig själv i förhållande
till sin omgivning.
Hur kommer det sig att samhällets produktion av lagstiftade
formuleringar om mänsklig frihet är så många, blir inte det begränsande och kontraproduktivt i förhållande till din
egen uppfattning om vad frihet som begrepp innehåller?
Som en god vän så fyndigt formulerade sig:
"Tänka sig, först fick vi säga precis vad vi ville,
sedan kom yttrandefriheten - så lustigt! "
Att något så egentligt självklart kan bli både fyndigt, lustigt
och slående klart står bara i relation till vilken idé som får
möta upp detta och speglar bara de anskrämliga
begränsningar som vi låtit få fäste i våra huvuden.

Yttrandefriheten kom efter den obegränsade möjligheten att
yttra sig - inte före, och på vilka grunder religionsfriheten vilar
på, ska vi inte gå in närmre än att det bara är specificerade
tankar om något som några är överens om att de vet att de inte vet.
Vi ser exakt ut som vi definierar ett utseende i förhållande till
ett annat, anser oss komma ifrån exakt den plats vi lokaliserat
i förhållande till andra platser, anse oss vara det vi identifierat
oss med, låter oss attraheras till det vi upplever oss sakna.

Tillåtelser till allt detta skapades efter det att vi hade allt,
vi skapade dessa, som om vi inte alltid haft dem i alla tider.
Innan alla dessa "gåvor" så gjorde människor detta utan att
be om lov, tillåtelsen kom efter, det har alla tillåtelser gjort.
Framgår vår benägenhet att vi återkommande försöker ge
bort ett medfött mandat och kan det i botten vara någonting
annat än att försöka undvika det ansvar vi har för oss själva
som individer?
Och vad säger det om den lagvurmande individen, förutom
att vederbörande skyltar med sin ovilja att bära hela sitt jag
och undvika att leva så mycket som möjligt?

Vi får inte alls tänka vad vi vill, det är en skitig mening.
Att få något förutsätter att detta något givs av någon annan
men ingen annan människa har givit oss den möjligheten.
Vem som helst kan tänka på vad som helst, när fan
som helst så det är inte frågan om en rättighet eller gåva.
Det är en upptäckt som medvetandegörs individuellt och
med avseende på den svårfrånkomliga omständighet att det
trots allt inte finns omänskliga bojor, så vadan denna tämligen
oskylda benägenhet att ideligen vilja begränsa sig själv?

Man skulle kunna formulera sig som så att varje gång vi
lagstiftar fram frihet så är det ett försök att ge bort vår
medfödda möjlighet för att få tillåtelsen av någon annan
att räcka oss den när vi vill ha den, trots att den bara
kan befinna sig där den upptäcks och bara kan existera
där den skapas."//P.F.