Ture Nermans häfte på KB, om 1940 års män, synes därför återkommande behöva påminnas om igen och igen och inte minst i anledning av politikers tydliga moraliska resning och etiska handel, där uttrycks följande.

Dessa trevliga herrar som citat “Som disponerade över vårt folk och dess framtid, utan att det blev tillfrågat eller upplyst om sanningen”. Känns det igen?

Eller som Publicistklubbens ordförande Ivar Överström, i en politisk debatt 1940 i andra kammaren, så vackert uttryckte detta, angående dåtidens presstitution och den upplysningsmässiga gärningen till maktens fromma.

”Vi Tidningsfolk vill ju inte undandra oss skyldigheten att giva regeringen absolut erforderliga medel att skydda legitima och statsvårdande intressen.”

Tage Erlander säger kanske ändå det mesta i detta med sitt uttryck” De mörka åren i Sverige började sannerligen ingalunda vid krigsutbrottet”

Så avslutningsvis kan jag väl i detta för n:te gången citera Torsten Nothins bevingade avslutning på memoarerna från 1955, vilken alltmera får en prägel av sanning som beskrivning av verkligheten:

”Det svenska folket är dömt att upptäcka att dess välstånd har offrats på den falska solidaritetens altare”

Alltså, nej ingenting har någonsin varit annorlunda!