Läs det här och dela det, det är viktigare än du kanske tror!

Den Djupa Staten har gradvis tagit kontroll över regeringar och förtroendevalda ur ett globalt perspektiv och deltagarna förväntas följa dess angivna politik - skulpterad av Trilateraler, Bilderbergare och de utrikespolitiska instituten - och därmed också främja dess propaganda. John F. Kennedy utmanade den ordningen och sparkade CIA-chefen Allen Dulles efter Grisbukten - katastrofen. Han mördades, Olof Palmes död vid tiden för kreditavregleringen med ett påföljande ouppklarat mord, är bara vad det är ur det perspektivet. Anna Linds kopplingar till underrättelsetjänstkollektivet och utlämningen av politiska dissidenter fick det resultat som det fick.

Om underrättelsetjänstkollektivets engagemang någonsin bevisats eller inte, så har anklagelserna ändå bara varit till nytta för den Djupa Staten genom dess opinionsbildningsmaskineri, detta för att vidare hålla politiker i linje med dess avsikt. Avsteg från ledet genom enskilda entusiastiska initiativ, det är alltså inte någonting som belönas på särskilt olika sätt. Den djupa staten använder därför också, vid påkallat behov, medierna, för att hålla den politiska adeln på led, detta med en kombination av rädsla och favörer. Det krävs alltså en bredare aktiv bas än enbart en enskild riddare på en vit springare - för att skapa en varaktig och hållbar allmänt verkande positiv förändring! Vi måste alltså kontinuerligt ifrågasätta våra egna föreställningar och värderingar för att utvecklas. Gör vi det inte så blir vi ovillkorligen offer för oss själva genom att vi stannar av.

Dock nu, detta är därför också det allvarligaste hotet mot Status Quo, den djupa statens eget och självpåtagna: dess egen inneboende inkompetens i förhållande till den uppenbara verkligheten i det allmänna medvetna medvetandet.

Även tekniska analfabeter kan idag ställa frågor för vilka det inte finns några svar som inte rubbar Status Quo. Varför har USA med sina vasaller varit inblandade i de långa, dyra, blodiga och resultatlösa krigen i Afghanistan och Irak? Varför skulle USA engagera sig i liknande konflikter i Syrien, Libyen, Somalia, Jemen, Iran och andra av Mellanösterns och norra Afrikas konflikthärdar?

Vilken är den part som har tjänat på allt detta? Ja, det är den Djupa Statens företagsintressen.

Är inte sådana engagemang i sig själva ansvariga för skapandet av terrorism och flyktingströmmar i både Europa och USA? Har "frihandelsavtal" och porösa gränser varit en nettovinst eller olägenhet för USA och Europa? Varför är den globala banksektorn som inrättats och reglerats för periodiska kriser något som oundvikligen kräver statliga räddningsaktioner?

Den Anglozionistkontrollerade politiska adeln hävdar sig ha ingen särskild insikt i sambandet mellan den bank-finansiella sektorn och den djupa staten, annat än att konstatera att det möjligen finns ett samband. Varför resulterar varje skuldkris i mer skuld? Hur har uppmuntrande av skuldsättning och spekulation på bekostnad av sparande och investeringar hjälpt den amerikanska ekonomin eller någon annan ekonomi någonstans? Den Djupa staten kan inte svara eller ens erkänna dessa frågors existens eftersom de alla touchar kroppen på dess egna misslyckanden.

Brexit, Donald Trump, andra populistiska, nationalistiska - exkluderande - rörelser tar fart och ökningen av alternativa medier förstör fundamenten som syftar till att bära upp en redan strukturellt osund och obalanserad byggnad som så småningom ändå skulle kollapsa på egen hand. Spektaklet i USA efter Trumps val med våldsamma protester, hysteriska aggressiva utbrott, röstomräkningsansträngningar, de saknade bevisen för ryska hacking påståenden, "falska nyheter" och försöken att svänga elektorväljarna är bara desperata skrik från de som är instängda i strukturen - fångade i sig själva och sina egna föreställningar.

Tyvärr för deltagarna, är strukturen analogt ofullkomlig, eftersom det innebär att de inuti nu är hjälplösa och att kollapsen bara kommer att skada dem om de inte reser sig upp och börjar utveckla sig som människor. I sin desperation, inkompetens, och korrupta nihilism, kan den djupa staten nu utlösa alla typer av kaos, till och med förstörelsen av mänskligheten, i alla fall hypotetiskt. Trump har verkligen en möjlighet att slå ett slag mot den djupa staten, men chanserna att det slaget kommer att vara dödligt är minimalt och farorna är uppenbara. Det krävs verkligen därför nu att vi alla engagerar oss för att utgöra den förändring som vi vill se i vår omvärld. Rasar gör det hur som helst ändå med tiden, men det fysiska lidandet kan minskas betydligt om tillräckligt många tar lidandet på det psykologiska planet. För trots allt, lever man inte idag så lever man inte imorgon och alla kan idag inse att den misslyckade politikens förlängda arm - Krig - inte är någonting som bara för med sig visdom.

Eufori över Trumps seger kan därför inte heller dölja en potentiell konsekvens: det kan påskynda och förstärka förstörelse och resulterande kaos när den djupa staten slutligen rasar samman. Men den som tror Trump seger kommer att lösa något för allt och alla och att ingen skall behöva förändra sitt beteende, tillåter klart hoppet att segra över erfarenheter och vad som borde ha varit svårvunnen visdom - sådan som vinns genom upplevt lidande, psykiskt eller till slut fysiskt, valet är vårt eget.