Antingen så finns det en sammanlagd och växande räntekostnad i den totala ekonomin, eller så finns det inte någon sådan - det är inte svårare än så!
Hur stor del av en ekonomi kan bestå av bara räntekostnader?
”Det finns ett momentum i det här i dagsläget”, sa Stefan Ingves.
Han konstaterar att Riksbanken, trots sitt ansvar för den finansiella stabiliteten, inte har befogenheter att själv agera med riktade åtgärder mot hushållens skuldsättning.
Okej. Och vidare:
”Därför har vi gång på gång gått igenom vad som borde göras. Men Riksbanken kan inte sköta alla problem i svensk ekonomi”, dundrade riksbankschefen.
Ja men då så - Riksbanken kan inte göra något åt det ekonomiska momentum som skapas av en överskuldsatt befolkning och ett skuldmättat enskilt kontrollerat kreditbaserat system.
Så vi antar att Riksbankchefen Stefan Ingves penningpolitiska möten bygger främst på att upprätthålla förtroendet för systemet och hålla finansiell stabilitet i en banks balansräkning som består av räntebärande skulder - tillgångar - som måste försörjas, den ackumulerade räntekostnadstillväxten kräver att fler svenskar måste skuldsätta sig med tiden.
Så, vad är det nu nu som Åsa Nisse gafflar om i juletid, när skuld är rikedom, guld är för "tigare" och krig för fredligare vär(l)den.
För det anas små blinkande ugglor i den mörka mossen, nämligen att en monetärmekanisk koppling mellan Riksbakens verktygslåda och de lokala bankerna inte existerar, denna chimär kommer i ljuset av verkligheten att skapa ett litet besvär som består av att systemet går baklänges och är upp och ner förhållande till vad människor i största allmänhet uppfattar att det gör.
Grundlurade är inte ens förnamnet på vad det svenska folket kan betecknas som i det här fallet .
Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Norberg.