Att allt hela tiden har varit ett medvetet regisserat förlopp för att opinionsbildningsmässigt förleda befolkningen i polariseringskulissen är nu så pinsamt uppenbart att det är bortom skrattretande.

Vår första indiskreta, kanske till och med syrliga, undran blir därför nu givetvis om det möjligen är den forne åklagaren - om än inte så moraliske giganten - Sven Erik Alhem, ni minns han som inte ville tala om, men som ändå talade om att det nu minsann var fritt inträde till landet för sneakersutrustade, nyrakade tidigare Toyotapickisförare från CIA:s – träningsläger i Mellanöstern, som kommer att fatta posto vid nationsgränsen för att mota den – nu alltså inte så – ankommande migrationsrörelsen?

Sarkasmer åsido, så börjar det väl att bli tämligen tunnsått med möjliga rimliga förklaringsmodeller, för inte ens i den intellektuella permafrostens förlovade rike gäller annat än att man som man så får man skörda. Så den journalistiska lojaliteten kommer nu att utsättas för allt svårare prövningar. Egennytta har med tiden den fördelen för andra att den bir närmast sig själv - ensam. Leva eller dö kort sagt.

Vi kommer nu att få se prov på de verkliga talangerna för mytomanisk konstnärlighet och politiska utsvävningar, som angivna skäl till att öka den offentliga konsumtion som krävs för att upprätthålla den aggregerade efterfråga vi vanligtvis kallar för tillväxt – för att i sin tur inte den stagnerande realekonomin skall drabbas av likviditetsbrist på grund av den deflation som drivs av den ackumulerade räntekostnadstillväxten – och vi lovar att inte för ett ögonblick sluta att vara proportionellt sarkastiska kring detta i takt med att allt färre blir allt rikare på allt fler människors bekostnad.