Tragiska händelser, kriser, hot är utformade för att fånga våra sinnen och hålla oss i tillstånd av upplevda akuta behov, oavsett om ett sådant tillstånd officiellt deklarerats av våra politiska ledare eller inte. Just nu är det ett akut tillstånd av JUL.

Detta sociala lim är en aspekt av Matrixspektaklet.

Och naturligtvis, när händelser, som våra så kallade ledare själva har medverkat till att skapa, dyker upp och som tycks hota vår själva existens, så är dessa ledare bara alltför ivriga att anta svar och lösningar som gör ursprungliga kriser bleka vid en jämförelse. Som vore detta av en slump! Jag skulle skämmas över att spela så dåligt regisserad teater!

I denna obehagliga blandning, som består av en inte obetydlig del av oss själva och som gör att vi hålls nere av oss själva? Vilka möjligheter har då vi ovilliga till deltagande att utöva någon form av motkraft? Vad innehåller själva rädslan i oss själva som hindrar oss från att agera?

Det är ju uppenbart att friheten får mer begränsningar - för att samhället skall kunna skydda oss själva från oss själva som är den enda individ vars känslor vi kan uppleva. Vi blir mer försiktiga att utöva våra friheter. Det är dock frihet, inte bara en idé eller ett tomt tillstånd eller ett skal. Frihet innebär själslig kraft - egenmakt över sina tankar för att utveckla sina egna känsloskapande grunder. Frihet per definition innebär ju därför också ovillkorligen individuell makt.

Om det inte gjorde detta, vem skulle bry sig på ett eller annat sätt om frihet? Vem skulle se ett problem i detta? Ingen alls – givetvis.

Om var och en av oss inte hade någon makt alls, så skulle friheten inte vara mer än en saga som vi möjligen kunde roa oss med.

Utforskandet av den faktiska innebörden av begreppet makt är inte något du hittar i en skola eller på arbetsplatsen eller i samhällets olika grupper. Det är en sorts tabu. Människor pratar inte om detta. Det är som vore det som om det är alltför mycket av en känsla, lite som att skriva en bok om solen och försumma att nämna den avger värme. Det går inte att förmedla känslan av värme genom att uttrycka fysisk värme genom det skrivna ordet.

Detta undertryckta samtal om makt är en kulturell artefakt. Vi har på något sätt indoktrinerats till att anse att det är oartigt att ta upp ämnet. Det anses själv- förhärligande och grandiost att diskutera makt. Det går emot strömmen i samhället som säger att man skall visa sig ödmjuk och underdånig, det är alltid bäst för en själv. Detta verkar genom normen för den obligatoriska premissen att ”vi är alla i samma båt.”

Vad döljer detta tabu?

Makt för individen är förmågan att föreställa sig genom tankar och därmed att skapa. Makt ur samhällets - kollektivets - perspektiv är förmåga att bryta motstånd.

Snarare än att utgöra den statiska ”sanningen” så handlar makt om att uppfinna nya sanningar, att utvecklas i den meningen att när du skapar en utvecklad uppfattning om verkligheten som individ, så skapar du något i världen som inte fanns tidigare. I dagens läge ur ett praktiskt orienterat perspektiv, vår egen PR – strategi.

Efter det att en stor konstnär eller vetenskapsman gör fantasier till bilder, så innebär detta någonting först i själva verket när andra samlas och analyserar den enskilda sanningen för individen i vad som just dykt upp. Men den springande punkten i händelsen var själva uppfinningen ur det fria tänkandet.

Ännu viktigare blir då förmågan att göra fantasin till faktum.

Makt jagar efter friheten som ett uttryck för den mänskliga oförmågan. Den kollektiva makten kan inte låta fantasin leva i längden eftersom makten då förlorar sin kraft att bryta motstånd.

Detta är vad kris och hot och tragedi försöker att dölja med förtvivlan, för att göra människor irrationella. Men detta blir därför också alltid bara en illusion.

Ingenting kan hända i denna värld som förändrar eller minskar din inneboende kraft, om du inte väljer det göra det själv. Du blir klokare av att tänka utvecklande tankar. Hjärnan är som en muskel som måste tränas för att bli starkare. Hjärnan presterar bäst när den är utvilad, så den som inte vill att andra skall tänka bättre gör bäst i att ockupera deras sinnen med ovidkommande tankar 24 – 7.

Iscensatta kriser är därför också ett exempel på strategisk maktutövning. Dessa perversa konster att slänga upp känsloskapande företeelser på bildskärmar för att opinionsbilda vår uppfattning, för att göra oss så att vi känner att vi måste ge upp, ge efter för vad? Till offret av vår egen förmåga att tänka och skapa en egen och riktig bild av verkligheten. ”Någon annan gjorde min uppfattning om verkligheten åt mig.”

Den tanken är också kännetecknande för hypnos. Ämnet kallas inte sällan att vara i trans, acceptera vad som beskrivs av andra som verkligt som en sista summering av sitt liv. Den enda uppgiften är att anpassa sina handlingar till världen som den är, för ingenting går att påverka. Fångade i oss själva.

Det finns många exempel. Titta på den fascinerande tongivande legend som lanserats för att övertyga befolkningen i forntida Indien om att kastsystemet var en kosmologisk nödvändighet med tanke på reglerna för universell rättvisa och förordningar som reglerar reinkarnation. Inga bevis inget ifrågasättande - ingenting - bara tro som gynnade ett fåtal.

Detta ”andliga system” var slutligen en kosmisk fascism. Det blev till ett verk av nära nog konstnärliga former där de aristokratiska och prästklasserna fullkomligt excellerade för att befästa sin kontroll över befolkningen.

Med andra ord så uppfann dessa härskare bilden av verkligheten för massorna som därefter accepterade denna beskrivning genom att inte tänka efter själva som individer: ”Vi skapade verkligheten för dig. Ditt jobb är nu att leva i den.”

Likaså under de senaste århundradena, så blev ökningen av vetenskap förvriden och extrapolerad till sin egen legend: materialismen.

”Det finns ingenting bortom partiklar virvlande i rymden. Det är allt. Det är allt om din biologiska individ, det är allt vad som är verkligt, överallt. Du bor inuti tanken. Justera. Avvisa alla tankar om att uppleva känslor individuellt som inte maskeras med detta. Det finns inget själsligt djup, inga känslor som bygger på tankar skapade av känslor – det finns ingenting som heter själsligt utveckling – är du mätt så är du lycklig”

Och mot allt detta står, om vi själva vill, med frihet och vår egen makt över våra tankar och känslor. Den egna individuella förmågan att föreställa sig och skapa sig en egen bild av verkligheten - att utveckla sig som människa.

Hur långt sträcker sig denna makt? Livet på jorden verkar inte under mandat i förhållande till någon långtgående utövande skapande kraft annan än naturen. Det är också en illusion att gud skulle utgöra ett hinder. Det finns inga gränser eftersom gud enligt dessa läror är allt inklusive oss själva - allsmäktig.

Hela den upprepade dolda operationen av tragedi, tragedi, tragedi, sörjande, sörjande, sörjande, kommer tillsammans, läkande läkande, läkande … är bara samma oändligt tjatiga och återkommande ceremoni som har lagts där tillrätta för att försäkra oss om att vi är små varelser med ingenstans att ta vägen, utom att stilla acceptera. Detta får vi veta, är vårt enda alternativ för fortlevnad.

Denna idé har sålts på marknaden för själslig och andligt begränsande handel sedan tidernas begynnelse.

Det är en ren och skär lögn. Det har sagts, om och om igen, detta är för att tjäna den dolda makten!

Härskare vill behärska andra, de vill se att antalet kreativa individer med egenmakt hålls till ett minimum. Annars skulle denna enda monolitiska förvrängda verklighetsbild som härskarna har uppfunnit och sålt in i medvetandet hos människorna, skaka, vittra och falla sönder.

De skulle drunkna i en flerdimensionell triumf för många fritt tänkande individer som skapar många lysande och samtidiga uppfattningar om verkligheten.

Detta är det sanna postulatet om innebörden av ett öppet samhälle.
Samhället kan bara utvecklas om individen utvecklas.