Systemet med det nuvarande betalningsmedlet, det som skapar den finansiella belastningen inom den Anglozioniststyrda regleringsbanken och petrodollarhegemonin, kommer att haverera och allt kommer att bli till det bättre. Frågan är egentligen bara vilken väg som tillvaron kommer att ta sig längs vägen till detta utvecklingstillstånd. Det beror givetvis på vilka aktörers intressen som i vilken omfattning kommer att kunna verka styrande i vilken ordning i förhållandet mellan problemformuleringsinitiativ och handlingsfrihet. Men slutet är givet och mängden lidande som besparas, beror alltså på oss själva och vårt eget engagemang.

USA kommer att byta utrikespolitik och måste därför börja hantera sin inrikespolitik och då inte bara genom ökad skuldbaserad offentlig konsumtion - bestående av krigsmaterielrelaterad produktion, eller så kommer landet att falla ner i sitt väntande inbördeskrig – vilda västern – då det blir för rörigt, gissningsvis, att reda i för andra parter. När amerikansk utrikespolitik förändras så kommer därför inrikespolitiken att förändras, vilket får direkta återverkningar på svensk inrikespolitik som också är utrikespolitiskt beroende.

Europas centrala delar kommer nämligen att gå med handeln och den Euroasiska sidenvägen – axeln precis som vi alltid har sagt.

Bryssel och EU kommer att försvinna, precis som ZIONATO kommer att göra när Mellanösternsituationen stabiliseras. Israel har en besvärlig tillvaro att se fram emot.

Sverige ligger avsides och kan därför inte annat än att komma få, lindrigt uttryckt, långvariga problem med att tvätta ur den Anglozionistiska psykosociala formateringsrötan ur samhällskroppen - individerna, då vi dessutom kommer att få dras med ett otroligt dåligt internationellt anseende betingat av vad som har förevarit i och med detta zionistsystem. Inte osannolikt kommer svensken att ta på sig en offerkofta och fingerpekande enas mot det eviga hotet "utifrån" - att alla tycker illa om oss... charmerande.

…så ja det innevarande valutafinansiella systemet med räntebelastade skulder kommer att haverera, så vad som blir det direkta konsekvenserna av haveriet för svenskt vidkommande beror ju alltså inte så lite på hur medveten som befolkning är i förhållande till tidpunkten för haveriet och vad systemets inneboende natur egentligen är för någonting. Fallets höjd blir som omedvetenhetens anpassning till den nödvändiga verkligheten - nuet.

Mer specifikt då för den nuvarande situationen och det direkta innevarande geopolitiska läget :

Det ryska slutmålet: alltså för att rädda Ryssland från att dras med i det ovillkorliga haveri som betingas av det innevarande systemets inneboende funktion och natur inom bankhegemonin med SWIFT och IBAN, USA måste i detta avsättas från sin roll som världshegemon och andra måste ha upprättat ett internationellt fungerande system för handel med clearingsystem – bilaterala avtal grundat på anslutna nationella demokratiskt betingade transpararenta valutor utan för stort beroende av regleringsbanken och dess Anglozionistiska petrodollarhegemoni. Det är ingen som gynnas av kaos i USA

Detta mål innebär därför en mycket längre, större och mer långsiktig satsning än att bara tvinga Anglozionistpaladinerna i till exempel Kiev till förhandlingsbordet. Bland annat innebär detta att Ryssland på lång sikt måste:

1) Tvinga européerna, för att skydda Ryssland, att till fullo avveckla det upprörande höga socioekonomiska pris man betalar för att vara lydiga och tysta vasaller till den Anglozionisitiska petrodollarhegemonin och långsamt fortsätta att driva in en kil mellan USA och Europa. Detta eftersom den nu sönderfallande skuldhegemonins realekonomiska fundament annars ovillkorligen måste expandera sin finansiella belastning för alltid.

2) Tvinga eller förmå USA – den vita handen (den effektuerande kraften för bankirmakten) – att erkänna att den inte har den militära styrkan att straffa eller, än mindre, påkalla ”regimskiften” mot vem som helst som de inte gillar.

3) Uppmuntra Kina och andra asiatiska ekonomiska krafter att öppet stå med Ryssland och kräva – uppmärksamma befolkningarna – på att folkrätten måste respekteras även av länderna inom bankhegemonin och även om detta innebär ekonomiska belastningar. Den stora frågan är alltid den inhemska opinionsbildningen 80 - 15 - 5 %

4) Successivt ersätta dollarn med andra valutor i den internationella handeln och på så sätt bromsa den finansiella försörjningen av de amerikanska skulderna som resten av planeten bjuder på genom sin användning av dollar som världshandelsvaluta. För att sedemera övergå till system utan växande ickeproduktiv belastning.

5) Skapa förutsättningar för Latinamerika och Afrika för att kunna göra egna demokratiska val om deras egen framtid och ersätta det nuvarande imperialistiska ekonomiska monopolet av AZ – petrodollarhegemonin, genom fastställande av reglerna för relationerna mellan länder internationellt, alltså inte minst på grundval av ekonomiska betingelser.

6) Presentera en civilisationsmodell som öppet förkastar det innevarande AZ – finansekonomiskt styrda paradigm som skapar ett samhälle vilket drivs av och gynnar allt mindre och allt mer arroganta och själsligt outvecklade minoriteter.

7) På allvar öppet informationsmässigt utmana den aktuella ”liberala” och ”kapitalistiska” ekonomiska ordning som förkroppsligas genom den verkställande makten i ”Washington Consensus” och ersätta den med en modell för social nationell och internationell solidarisk demokrati.

Allt ovanstående kan sammanfattas med: återinförandet av regionala länders suveränitet betingad av en ökad allmän medvetenhet.

…så blir detta en lång tågordning, som korta svar… och det kommer att ta många år, kanske årtionden, för att uppnå detta slutmål globalt.

Det kommer givetvis även att gå dramatiskt snabbt förändringsmässigt i vår egen del av världen inom kort, vilket inte minst grundar sig på mångas personliga känsla av att det nu faktiskt ÄR, en närmast total inkompetens och oändlig arrogans hos dessa AZ -1% – are och deras politiska plutokrater som härskar över västvärlden, vilket kommer att fortsätta att accelerera denna sönderfallsprocess. De satsar nu allt på sin egen materiella nytta och konkurrerar med varandra, medan ingen alls tar ansvaret för de övergripande funktionerna.

De vill helt enkelt inte släppa taget om det materiella tillflödet som de tror skapar den yttre bekräftelse som de vidare tror skall fylla dem med lyckokänslor, som ersättning för den själsliga tomhet som de uppenbarligen känner och därför projicerar uttryck för.

Den stora frågan blir nu alltså denna: kan det gamla Cromwellska Anglozionistriket följa det Rysk – Sovjetiska exemplet och raseras utan att utlösa ett massivt blodbad på sin väg ner? Oavsett detta med centralbankskontrollen i det senare? Anglozionisterna föredrar ju givetvis kaos.

Det kommer att finnas våld, helt säkert det har vi sett i Mellanöstern – men frågan blir till vilken omfattning i fortsättningen? Vi kommer att undvika en global storbrand eller ens ett storskaligt krig i västvärlden, detta måste ändå betraktas som en historisk framgång, eftersom det är när imperier kollapsar som de har blivit mest farliga, våldsbenägna och oförutsägbara. Så det kommer att gå bra. Konflikten i Sydkinesiska sjön kommer inte sannolikt att kunna utvecklas i någon större omfattning.

Så avslutningsvis:

Många västerländska länder har, precis som människorna i dessa länder, har frivilligt avstått sin suveränitet - egenmakt. Det är resultatet av den mekaniska innebörden av bankhegemonins inneboende natur och därmed dess ovillkorliga utvecklingsriktning och med detta även systemets ovillkorliga politiska strategiska preferenser för sitt eget upprätthållande.

I ljuset av den förändrade informationsrörlighetsriktning som nu belyser verkligheten så både förändras utseendet på världen och världen utvecklas intensivt framför våra ögon, och om det finns en aktör, vi vet alla vem…, inga poäng för AZ – gissningen, som vill bevara denna rådande unipolära hegemoni och rikta in allt från enskilda människor till organisationer enligt sin egen vilja, så kommer detta alltså inte att lyckas, den slagplanen är nu istället uppenbart dömd och har kommit att misslyckas.

Ringens era är slut som sammanhållande – förslavande – kraft och boja för människor och samhällen och nyttotagarna av detta diktatoriska system kommer nu därför istället att eskalera sina alltmer infantila försök att rättfärdiga sina tidigare beteenden. Men vi vet vilka de är och vad de har gjort, med vilket uppsåt och eller eller av försumlig oaktsamhet, men förlåtelsen kan bara ges till den som söker den.