Så angående att Bolibompaministern och Pridegiganten i världens mest Clintonsoroslojalistiska land nu anser att internetcensur är vägen framåt:

Det stora och ökande antalet pinsamt dåligt fejkade nyheter ger upphov till berättigad fråga, hur många falska berättelser har egentligen gjort någonting bra?

Varför skulle någon nyhetsorganisation anse att det är nödvändigt att använda falsk täckning för att rapportera verkliga nyheter? Det är ingen mening med att förfalska något för att berätta sanningen som beskrivning av verkligheten, så något annat måste stå på spel. Deltagarna och producenterna, är så klart medvetna om vad de gör när de använder falsk rapportering, rekvisita eller gröna skärmar, och eftersom de gör det utan att informera tittarna, så skulle det inte vara orättvist att kalla det en konspiration.

Ju oftare dessa händelser upptäcks desto mindre förtroende får någon som känner igen institutionerna och företrädare som begår dessa bedrägerier mot en intet ont anande befolkning. Vare sig det sker för uppgivet altruistiska eller onda syften - mer ovanligt dock, det är irrelevant, det är dubbel egen brottslighet och eftersom det sker i hemlighet, vilket involverar flera parter lämnar det oss kvar med lite utrymme till tolkning än att betrakta det som något annat än en konspiration. Det är inte en teori, det är ett faktum. Opinionsbildning är konspiration. Verklighetsbeskrivning är det inte.

Konspirationsteorier är i dagligt tal och alltså upp och nedvända mening, kort sagt, tron på att andra konspirerar i hemlighet för att begå moraliskt tvivelaktiga handlingar. Det finns ingen hemlighet i det. I själva verket, de flesta av fångarna i amerikanska federala fängelser avtjänar inte tid för ett särskilt brott, utan för stämpling till ett brott, enklare uttryckt för att ha diskuterat sina avsikter med en annan person i hemlighet.

Det måste vara svårt faktiskt, att samtidigt åtala ett stort antal människor för så mycket aktivitet som du uppger dig avslöja och sedan inte på något sätt förklara för folk att det är farligt att tro på dem. Ja, ja, kan ni tänka er vem det är som säger, att andra människor ägnar sig åt konspirationer, men vi skulle aldrig göra på så vis själva och du måste vara galen för att ens överväga det. Vi är nämligen fullkomligt befriade från alla tendenser till egennyttigt beteende.

De som sitter på toppen av ett imperium som är sönderfallande använder ofta samma taktik som deras föregångare har använt genom historien för att förbli kvar vid makten - det utgör den strukturella ordningens metod; undertryckande av oliktänkande, våldsamma repressalier mot dem som motsätter sig, öppet fördömande av dem som ofta är de mest ståndaktiga anhängare av de tidigare formerna av samma regering och så småningom tömning av statskassan och plundring av resurser, samtidigt som massorna lider. De använder olika tekniker för tvång och beroende samt drakoniska åtgärder inom säkerhet och underrättelsetjänsterna.

Ett av kännetecknen för en sviktande regim är det sätt som de alltmer blundar för uppenbar kriminalitet hos dem i toppen medan alltmer kvävande åtgärder blir konsekvensen för även de mildaste formerna av oliktänkande i botten.