Den som studerar historien kommer ovillkorligen att se mönstret och hur det nu misslyckas i ljuset av verkligheten. Det är det globala oligarkiska krigets modell, formad i modern tid av Samma vanliga intressen, som använde sig av lejda privatarméer, som de normandiska erövrarna och korsriddarna till dagens politiska elit, för att slå ner alla fickor av humanistiskt motstånd som uppstod.

Som alltid har varit att slå sönder länder, sätta i gång asymmetriska krig överallt i världen – som gärna pågår i generationer – för att samla makten över världens strategiska råvaror i händerna på de gamla vanliga anglo-amerikanska privata företag som sedan Kraschen i Ace 1345 när världens största banker gick under, ”ledde” av Bardi och Peruzzis företag i Florens fram till dagens förklädda till demokrati maskerade fascism, som exempelvis Volpi Di Musarata som tillsatte Benito Mussolini som ett dåligt exempel, till dagens marionetteater som den internationella politiska scenen utgör.

Alexander Parvus hade exempelvis förklarat för Lenin att organisationen för revolutionen behövde pengar och ännu mer pengar för att konservera makten. Parvus visste vad han talade om, eftersom han agerade som en finansiell rådgivare till både turkar och bulgarer under Balkankrigen, 1912-1913. Samtidigt blev han oerhört rik genom sina egna vapenaffärer. Parvus hade arbetat från Salonica i Grekland, där han kommit i kontakt med den kraftfulla lokala frimurarnas organisation.

Den viktigaste kraften bakom honom var Volpi di Misurata - kanske den mäktigaste mannen i Venedig – som hjälpte Parvus med finansiering, erbjudanden och frimurarnas - då en real maktfaktor - kontakter. Det var denna Volpi som i oktober 1922 väckte till liv , eller alltså förde den socialistiska fascistiska Benito Mussolini till makten.

Han var också med bakom bildandet av Libyen 1934. Mussolini hade varit särskilt nöjd med mordet på den ryska premiärministern Stolypin, som han kallade ”tyrannen av Neva” i en artikel. Volpi blev finansminister i Mussolinis regering. Volpi hade varit i centrum för de finansiella kretsar som provocerade fram Balkankriget 1912-1913. (The New Federalist, 11 september 1987.)

1916 föreslog Alexander Parvus att den tyska regeringen bör finansiera Lenin och hans parti ännu mer intensivt. De skulle kunna göra en separatfred med Tyskland när de nått makten i Petrograd. Det var också tydligt för tyskarna att bolsjevikerna effektivt skulle kunna försvaga Ryssland.

Så med avseende på en viss linje i sanden och roten till det onda - Sykes Picot - i ljuset av den Ryska revolutionen som blev verklighet;

En mer realistisk strategi idag skulle vara för regionala Nordafrikas befogenheter att försöka samla moderata krafterna i Libyens enda legitima huvudstad Tripoli, och upprätta någon form av provisorisk regering. En stor del av denna börda skulle sannolikt falla på Egypten - som alltså nyss passande nog har anslutit sig till den ryska koalitionen - och det skulle vara en stor uppgift som kan ha vissa konsekvenser för Egypten själv. Den senaste tidens uttalanden från president Sisi, där han förklarar sitt stöd för president Assad kamp mot terrorism, tyder på att Kairo kan vara villiga att ta en mer aktiv roll i den bredare kampen mot islamisk terrorism - som alla vet vem som skapar med vilket syfte.

Egyptens bistånd skulle på det hela taget, vara mycket mer värdefullt i grannlandet Libyen än i Syrien - det utökade samarbetet med Ryssland ligger alltså väl i linje med detta . Detta alternativ är ändå inte idealiskt men nära nog, det är mycket mer realistiskt än att ta in en alltför stor och därmed korrumperad koalition av länder - FN, som ligger långt bort från Libyen. Om Egypten visade vägen, kan andra som vill och kan utgöra partners av rätt orsaker sedan gå in och hjälpa till.