Denna artikel börjar med medlet för våra värderingar men går över till annat, så sluta inte att läsa bara för att de ekonomiska termerna i de första styckena möjligen kan förefalla svårbegripliga!

Ingen vila för de onda. Med chockvågorna från Brexit och president Trump fortfarande svallande höga runt om i världen, är den etablerade ordningen - etablissemanget - på tur för mer dåliga nyheter. Nästa O- tur är en December den 4:e, italiensk konstitutionell folkomröstning som skulle kunna avsluta regeringstiden för den centristiska premiärministern Matteo Renzi och ersätta honom med ett gäng anti-eurostormar från Brexit / Trump delen av spektrumet.

Sedan har vi Frankrike på tur alldeles efter detta med upptakten till presidentvalet.

Det är svårt att överdriva hotet från dessa två röster till EU - världens största ekonomiska enhet -. Och underförstått till resten av det globala finansiella systemet, Italien är det tredje största landet i EU, och Frankrike är det andra. Låt endera dra ut taggen och resultatet kan vara upplösningen och slutet av euron. Biljoner dollar av euroobligationer skulle plötsligt omvandlas till lira eller franc, vilket tvingar innehavarna av dessa obligationer till att ta stora förluster och försämra bankernas kapital över hela kontinenten, vilket i sin tur leder till att valutaderivat löser ut till betalning ganska mycket överallt, och så vidare tills hela korthuset är något mer än kanske bara "hotat".

Så vad kommer då ett skuldbaserat räntebelastat Bankvalutaetablissemang göra när de konfronteras med en sådan hotande katastrof? Vad det alltid gör naturligtvis: att sänka räntan, försöka öka den offentliga konsumtionen under politiskt trovärdiga former för att kunna trappa upp skapandet av pengar för att devalvera valutan - alltså egentligen likviditetsförsörja den ackumulerade räntekostnaden.

Vilket naturligtvis fungerar lite sisådär - a.k.a inte alls eftersom den ackumulerade räntekostnaden ändå växer snabbare än vad den produktiva ekonomin kan göra efter skuldmättnad och allt fler av de nya enheter som skapas av betalningsmedlet, tillsammans med en allt snabbare växande mängd av realekonomins andel av betalningsmedlet, rör sig in i den ickeproduktiva delen av ekonomin - finansiell hyperinflation - alltså kombinerat med deflationsbaserat stagnation i den produktiva delen av ekonomin, således pengarna strömmar allt snabbare ut ur den produktiva ekonomin och in i den finansiella delen. Ursäkta att vi tjatar, men detta är viktigt att kunna förstå.

Men för all del, Välkommen till dårhuset - samhället av idag.

Enkelt uttryckt kan dessa människor under påverkan av en outsläcklig växande inre tomhet och en yttre kontrollerande ideologi ändå förefalla förvånansvärt rimliga i sina resonemang, men de är lätta att förstå för dem som förstår de ovillkorliga och verkliga målen och deras underliggande motiv och osäkerhet. Men eftersom de allra flesta av oss inte kan se varken oss själva eller det ovan beskrivna klart, så finns det alltid andra som kan läsa oss som en öppen bok och styra oss till alternativa riktningar än den som vi egentligen borde slå in på, den som går igenom oss själva, samtidigt som de uppmuntrar oss till att tro att vi är på rätt väg av egen fri vilja i den riktning vi uppriktigt vill.

Av yttersta vikt för dem som vill förstå dessa kontrollmekanismer är det enkla faktum att " nyttig idiot " kan eller kan inte, veta om att han / hon används för ett syfte och ändamål. Även om de är medvetna om den dolda sidan, om kunskap och förväntade resultatet passar deras (tro på att vara sin egen lyckas materiella smed) ändamål, väl ... så mycket bättre. En dubbelblind nyttig idiot är då resultatet. Att inte förstå att alla pengar slutligen skall till banken och att äger man ingen bank - som dessutom är den enda kvarvarande - så blir man ovillkorligen en förlorare i detta system.

Viljan till att vara exklusiv, att försöka separera sig, är grunden till att någonting blir exklusive någonting annat. Tänk på orden exkludera och Inkludera och deras innebördesmässiga förhållande till varandra.

Kognitiv dissonans stiger till ytan och sticker upp sitt fula huvud när verkligheten - känslan av upplevelsen i nuet (vilken sällan uppfattas helt och klart) inte stämmer med våra förväntningar aka övertygelser / känslogrundande värderingar. Vad som händer i den punkten, och hur det utspelar sig, är helt och hållet upp till den person eller grupp av personer, som upplever dissonans i förhållande till sin egen kognitiva formatering, någon annan upplevelse än den egna är naturligtvis inte möjlig eftersom vi bara kan leva våra egna liv..

Även om nästan alla av oss skulle vara svårt att erkänna följande, att vi på så många sätt vi lever i en drömvärld skapad både av krafter med uppsåt att externt kontrollera oss liksom våra egna självpåtagna kognitiva förvrängningar och vår egen filosofiska ideologi. Slutresultatet är idag inget annat än vansinne - vi lever allt längre utom oss själva och våra egentliga känslor i nuet. Den främsta anledningen till att vi inte känner igen vårt eget vansinne är att alla andra är galna så det finns inte så många referenser att tillgå, därför kan också sinnessjukdom accepteras som " normalt " och helt integreras i det kollektiva sinnet.

De flesta av våra kognitiva glapp är resultatet av försök att maska den fruktansvärt förvridna " riktiga " världen med vår egen kognitiva fantasi, tillsammans med att samtidigt hantera alla andras vanföreställningar och därmed vansinne. Ironiskt nog, kanske en del säger tyvärr, de som försöker återfå sitt förstånd (eller åtminstone att vara mindre galen än den allmänna galenskapen i samhället) bedöms vara i bästa fall vara störd och i värsta fall helt galen av dem som helt fångas upp i sin egen galenskap och vägrar att ifrågasätta sina egna föreställningar - att utvecklas.