Begreppet materialism som religion är inget nytt, allra minst med avseende på människans samhällsutveckling och den psykosociala riktning som har verkat ledande till hit och nu. Som sagt, många gjorde redan tidigt ett utmärkt jobb som förklarar precis hur frätande det här tankesättet kan vara för ett samhälle. Men det räckte inte riktigt fram hela vägen då, men det kommer ovillkorligen att räcka till med tiden för människan.

Vad detta kan göra för människor som individer i förhållande till deras psykosociala välfärd börjar vi nu få se alltmer uppenbara exempel på. Vi är numera särskilt kognitivt predisponerade för att vara entusiastiska till den materialistiska idén och filosofin, eftersom de allra flesta människor tror att de definierar sig själva som individer och människor nästan helt utifrån sin materiella konsumtionsnivå, eller med någon önskad nivå av framtida konsumtion. Vilket alltså är det rakt omvända mot den kollektivistiska materialism som håller dem fången i verkligheten

Därför blir deras medvetande också mycket lätt att kontrollera och deras världsbild samt utveckling hanteras då mycket enkelt genom medveten vidare formatering söderut, när de väl står på spåret so 2 speak.

Men det är ändå lite tragiskt att se hur alla uttrycker att de vill bli älskade för att bara vara sig själva, medan de öppet kämpar så hårt för att inte vara just detta och i stället i allt väsentlig faktiskt helt och hållet agerar för främst att få yttre bekräftelse av andra, genom sitt konsumtionsmönster.

Naturligtvis, vi är ju allt fler som ser var i problemet egentligen ligger, alltså i människors syn på sig själva och den egna viljan till att släppa sina känsloskapande värderingsgrunder för att kunna utvecklas vidare, sin emotionella självförståelse. Men jag kan ju ändå tycka att om man inte ens ser det första lagret på denna psykologiska skiktbildning, så är det faktiskt rätt sorgligt. Då rusar det tankemässiga tåget med stor hastighet mot det ovillkorliga själsliga stupet, men det utvecklingsriktningen har förändrats nu.

Var säker att på den sanning vi söker skall beskriva verkligheten och effekten vi har genom detta på vårt medvetna medvetande. Älska sökandet, den verklighet som ligger bakom denna helt distraherande fasad vi idag kallar för samhällssystemet. Bara träng igenom slöjan av rök och speglar med mod och du hittar den. Det är att skaka den stora lögnen i dess grundvalar. Det är att bekämpa självbedrägeriet, det som håller oss fångade i oss själva.

Var autentisk i dig själv, uppmuntras av detta och var säker på att verkligheten som sanning skapar vår yttersta effektivitet oavsett vad. Det finns inget viktigare vid denna tidpunkt, eller för den delen när som helst. Vi är individer med oändlig potential och möjligheter eftersom ingen vet någon bortre gräns. Att veta detta gör att ljuset av verkligheten blir spelväxlare och vår effekt blir massiv och monumental på många plan.

Vi är alltid här och det är alltid nu - det är verkligheten och det är bara här vi kan uppleva våra känslor. Vårt huvudsakliga fokus är att vara mer centrerade hit i vårt växande medvetandet, oavsett vad detta kräver av oss. Det är inte helt lätt. Det kräver beslutsamhet och allvarlig fortlöpande självrannsakan. De som tycker att detta är eteriskt svammel har mycket att lära sig, så de har uppenbarligen inte har varit här ännu i en tillräckligt stor omfattning.

Jag hyser väl egentligen inte alltid några större illusioner om att dessa vansinniga idioter – med få undantag eftersom maktstrukturen ändå lever – klarar av något hastigt monstruöst emotionellt självförståelsemässigt tillfrisknande, eftersom de uppenbarligen befinner sig i ett tillstånd som tydligt visar på den rådande dispositionen bakom tingens ordning, men vårt fokus är att göra vad vi uppenbarligen gör bäst. Att berätta om verkligheten som sanning för filosofisk idealism och handling, och vi bör ta lägga vårt engagemang i detta, eftersom resten då kommer att spelas ut som det faller sig. Det rullar då dit som det lutar och det är vägen framåt för individens utveckling.

När individen verkligen har skapat en större inre balans följer den inledande stormen. En känsla av att ha har brutit sig igenom till upplevelsen av en ny och fantastisk värld sköljer över oss där mycket plötsligt blir klart. Själva existensen av denna värld – inre fridfullhet – är den plats där vi måste hänga upp bilden av vår uppfattade verklighet, i oss själva eftersom vi bara kan uppleva vår egen uppfattning. Allt är klart och relevant i det oändliga, ett större perspektiv så länge som vi väljer att utveckla oss själva. Vi ser vägen framåt men vi är inte rädda för att gå vidare. Det finns ingen rädsla där, det finns ingen stor dömande monstergud för att klandra och döma oss, men det finns en hel del emotionell värme och synkronicitet med andra individer!

Detta fortsatt sökande beteende kan i sig själv vara en verklighetsflykt för vissa, men vi måste själva veta om detta i vårt medvetna medvetande först och främst. Däri ligger vår grund av förtroende till vår egen intellektuella förmåga. Vi måste alltså alltid utveckla vår självförståelse. Vi får inte blåsa rök i våra egna ögon - vi måste bekämpa vårt eget självbedrägeri.

Om du alltså är ute efter uppmuntran som kommer från någonstans i styrsystemet för att bli lycklig på sikt, så kan du glömma det. Systemet är på plats för att styra dig, inte för att utveckla dig för att bättre förstå dina känslor, tvärtom. Det är gjort för att göra dig känslostyrd och ju mer primala och dramatiska känslor desto lättare blir du att kontrollera – styra.

Vi får bekräftelse hela tiden på att vi har rätt och det blir allt mer hela tiden, men om vi väntar på något slags informationskapitulation, bekräftelse eller godkännande från maktmäklarna, skall vi nog inte hålla andan, det finns bara inget sätt som detta kommer att hända.

Det spelar därför egentligen ingen roll vad vi tycker om detta, det är bara så tingens ordning är skaffad. Så om vi inte förändrar oss själva så kommer ingenting annat heller att förändras på sikt. Det som kan oroa är tendensen att så många ändå är benägna att döma denna tillvaron  efter materiella måttstock, viljan att stanna kvar i den materiella orienteringen. Motviljan till att bli intellektuellt emotionellt orienterade - att utvecklas.

God morgon