Och naturligtvis så handlar det som alltid om ekonomi, inte minst när det kommer till väpnade konflikter då den som har den längsta ekonomiska uthålligheten för stridens upprätthållande ovillkorligen kommer att utgöra den segrande parten.

Så att ha ett enskilt vinstmaximerande filter i form av det militärindustriella komplexet mellan länders operativa strategiska militära förmåga och dess politiska beslutsfattande (som inte minst därför måste vara korrumperat av den bankstyrda millitärindustriella komplexet) är inget mindre än att ha satt bocken som trädgårdsmästare.