Vi kan konstatera att göra "Murrica great again" därmed är mer en intern nationell fråga än vad det är en expansiv globalistiskt strävande Anglozionististisk bankhegemonifråga, som exekveras av det amerikanska utrikesdepartementet och ZIONATO, än vad det har varit tidigare - a.k.a den unipolära hegemonin blir multipolär och att erosionen av Anglozionisthegemonin nu accelererar.

"Roten till det onda" är vad den är - och om man väljer att kalla den en linje i sanden är en smaksak - och i den punkten så bryts nu spelet och vänder riktning till att bli mer öppet.