Vi befinner oss alltid i slutet på den tid som har varit. Det gör ont att tänka på det på så vis. Det gör även ont att säga det. Men det är faktiskt där vi är nu ändå. För att det har varit som det har varit. Det går inte att gå tillbaka till vad som en gång varit. Vi kan bara gå framåt och vi kan bara gå framåt i vår egen utveckling som individer för att samhället skall utvecklas. Vi har passerat den punkt i utvecklingen som gör allt utan återvändo som samhälle och endast något drastiskt och eller vad som uppfattas som destruktivt i förhållande till Status Quo kommer att förändra saker och ting från den rådande utvecklingsriktningen till någonting annat - bättre.

Vi kan inte göra som vi alltid har gjort vilket har lett oss hit och tro att någonting skall förändras ifrån den hit rådande utvecklingsriktningen, det är därför trendbrottet nu kommer över oss. Det håller inte längre ur ett trovärdighetsperspektiv, inte ens inför oss själva i vår egen självbetraktelse.

Nationer fortsätter att förblöda ekonomiskt av en parasiterande grupp människor – antikroppar – som inte bara konsumerar mer än de producerar, utan också konsumerar mer än vad alla andra producerar. Den massiva felaktiga fördelningen av rikedom till dessa människor är som en parasit suger sitt värddjur torrt.

Fler börjar nu förstå att egenmakt är att förändra allt och att det är det enda som kan åstadkomma en förändring - att utgöra en del av den, då alltså framför allt oss själva och vårt synsätt för att bättre kunna förstå andra och allt som finns runt omkring oss.

Hitta den platsen i dig själv, hitta ditt eget ljus för att lysa upp vägen framåt, så att andra också kan finna sitt eget ljus i sig själva tillsammans. Allt annat än det är mindre än näst intill meningslöst. Så omvänt är det inte svårt att se meningen med livet. Klipp alltid av trådarna som styr dina känslor, utifrån det perspektivet blir allt bättre med tiden.

Skönheten i det medvetna medvetandets utveckling - själen - är att förstå vikten och kraften i och av information, liksom de underliggande anslutna relationernas natur i allt större omfattning. Medan för den lägre emotionella densitetens hantlangare – makten – fungerar det fysiska rummet med lite hjälp från sina närmaste mörka ockulta - esoteriska - krafter, som inte innehar ljus, det är mörker som måste dölja för att de skall kunna verka - de är för alltid dömda att leva på lögnen, vilket konsumerar människan som varelse inifrån.

Så innan vi verkligen försöker att förverkliga vår fulla potential och effekt som självständiga människor, att utvecklas som människor både individuellt och kollektivt, så kommer vi helt enkelt att fortsätta leva i ett tillstånd av halvt medvetet missmod och maktlöshet, fast det egentligen inte behöver vara på så vis, allt handlar om hur mycket vi försöker. Vi kommer annars att kura ihop oss i skydd av andra av rädsla för inför framtiden i oss själva och upplevelsen av våra egna känslor, istället för att stå upp tillsammans som individer med högre grad av medvetet medvetande i nuet - verkligheten.