Denna artikel är utmärkt och extremt läsvärd samt ger en bra beskrivning, både induktivt och deduktivt, över nätverksbildningar och den motivationshygien, som verkat drivande för stora delar - om inte hela eftersom kopplingarna är inte precis obetydliga - av Skandinaviens politiska etablissemangsutveckling. Här alltså den Norska Landsmodern:

Gro Harlem Brundtlands mor, Inga Brynolf, var från en betydande, men socialistisk, familj i Sverige. Hennes mamma som heter Margareta Sandberg hade lämnat sin man, advokaten Ivar Brynolf, efter fem års äktenskap, tog med sina två små barn, även utbildad som advokat och blev en del av kretsen kring den sovjetiska ambassadören Madame Kollontaj.

Vi ser här att Gros familj förfogade över betydande medel på båda sidor. Det är ett annat ord för att de var rika. Inget är så välgörande för detta för en som i sitt politiska arbete skulle föreställa att innebära någonting för gräsrötterna. Att både hennes far och mor tillhörde en blodröd kommunistisk miljö är tveksamt om det är något som Gro skulle ens ha nämnt under de otaliga valkampanjer hon förlorade. Sagda Madame Kollontaj är väl värd en närmare titt. Det var i kretsen under denna kommunistiska maktpersonen som Gros mor växte upp och växte upp.

Hela revolutionen i Ryssland, och helt säkert allt som fanns i grunden för bolsjevikerna var en "judisk" uppfinning. Faktiskt en "judisk" uppfinning av en ideologi som planerades och togs i praktisk funktion av askenasikhazarer med asiatiska mongoliska anor.

Alexandra Kollontaj var också en suffragett, alltså tidiga "judiska" feministiska (mening indelningsentusiastiska och mot lika behandling) förespråkare som tillhörde den bolsjevikiska miljön. Om hon var askenasikhazar vet jag inte och det saknar egentlig betydelse, men den politiska fanatismen gav henne en hög position i Sovjetunionen. Hon var delvis utsedd till ambassadör, eller representant för det sovjetiska Oslo (Christiania) 1923 och blev 1942 den sovjetiska ambassadören i Stockholm. Hon tilldelades, på beställning av Lenin, Sankt Olavs Orden.

Att Alexandra Kollontaj överlevde Stalins blodiga utrensningar av bolsjeviker på 30-talet och senare, allt under Stalins regim och utsågs till ambassadör i Sverige, är svårt att förstå. Wikipedia skriver att hon var tvungen att fly från Stalins regim, men om det var sant, hon måste därefter snabbt ha blivit förlåten. I miljön under dessa kommunistiska agitatorer som skickades till flera länder med ett offertsystem av infiltration växte Gros mor upp. Jag undrar om det var samma grupp som kontrollerade begynnande kommunisterna i förhållande till i dag i Norge? Så det måste ha varit så Gros föräldrar träffades, och de var minsann inte de enda som träffades på det viset.

Det verkar som hela denna bolsjevikkapitalistslek har byggt upp gigantiska motsättningar. För att verkligen understryka detta, kan det nämnas att förutom att bror Eriks rikedom bygger på sockerimport hade Gro en rådgivande position i Pepsi Cola. Syskonen Sugar måste vara en rimlig bra benämning för dessa två under perioden. Gro Harlem Brundtland som Pepsi-horinna hon fick sina socker pengar, och hon satt hon som chef för Världshälsoorganisationen (WHO), där hon rimligen var krigförande och av hälsoskäl, attackerade sockerindustrin!

Hon är alltså en bolsjevik som älskar kapitalism, och hon är en hälsoregissör som hatar socker, men som "lyckligtvis" har gjort pengar på branschen, medan hon har en bror som är vårt lands Norges socker kung. Finns det andra, som jag, som i åratal aldrig har förstått någonting av vad Gro sa när hon intervjuades, utan bara har hört en ändlös rad av osammanhängande ord, jag hoppas nu att orsaken till fenomenet är lättare att förstå. Hon försökte tillräckligt för att säkra en bit av samband med det uttalande hon gjorde till NRK, där hon visar upp en Pepsi Max upplaga. Men det hjälper inte mycket, eller hur?