Vi kan bara inte låta bli att lyfta frågan om detta på något vis kan uttryckas vara en i verkligheten representativ åsikt för de svenskar som väljer att kalla sig för judar, eftersom det i så fall inte under några omständigheter kan kallas för någonting annat än konfliktsökande, även om det - inte minst utan tvärtom - skulle ske i det dolda?

Enklare uttryckt, om det inte förhåller sig så här, hur låter då förklaringen till hur det ser ut i verkligheten?

Detta med religiösa kulissers möjliga inskränkningar av individens rättigheter, måste nog redas ut om det skall bli någon ordning som medger en långsiktigt hållbar utveckling för samhället och inte bara konfliktskapande kulisser för polarisering?