Vi undrar försynt om Wall - Enbergstyrda Ericssons situation - den förefaller ju som bekant lite rörigt försiktigt sagt just nu - verkligen har förbättrats påtagligt efter det att man "investerat" $750 000 plus $400 000 för privatjetflygning till Clintons? Det verkar inte så?

Naturligtvis, inser att detta egentligen bara är illasinnade sarkastiska insinuationer från vår sida och för att citera Donna Brazile "detta är bara ett försök att "kriminalisera beteenden som är normala.""

Normala ja, det beror möjligen på att normen är en smula förskjuten i förhållande till vad gemene man kanske uppfattar som normalt med avseende på vad som från Clintons anförs som gällande målsättning med politiska engagemang.

Historien blir ännu mer bisarr när det avslöjas i en fotnot att Liveris gav Dow Chemical planet order att flyga president Clinton och hans personal från New York till Kalifornien och sedan från Kalifornien till Nordkorea för sin golf utflykt. Vi skulle kunna anta att detta är ett enkelt stavfel av Band och / eller att han bara är geografiskt utmanade ... om inte, väcker detta verkligen en helt annan uppsättning frågor till Bill.

Så varför blev det då så här?

Det finns en självdestruktiv mekanism inbyggd i vårt monetära bytessystem, alltså vårt system med hur pengar skapas och får sitt värde, det är konsekvenserna av detta vi nu ser i lågornas sken . Ett samhälle utan fungerande betalningssystem för handel blir ett samhälle utan fungerande arbetsdelning och är i en akut existentiell kris.

Nuvarande skuldbaserade system utgör därför ett allvarligt nationellt hot. Vi måste inse att det enskilt kontrollerade systemet måste ändras, det utgör roten till det onda. Bara ett hållbart monetärt betalningssystem till grund för bytessystemet ger oss möjligheten att bygga en hållbar ekonomi och därmed ett hållbart och rättvist samhälle i framtiden. Bankernas rätt att skapa det skuldbaserade betalningsmedlet ur ingenting som grundas på deras rätt att skapa den inlåning som blir utlåning ur ingenting, måste upphöra och rätten till att skapa betalningsmedlet måste återföras till samhället.

I sin nuvarande form på det rådande finansiella systemet är alla förslag till politiska program fullkomligt meningslösa eftersom de saknar ekonomiskt grundade fundament när bankernas pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken. Inget parti adresserar därför denna fråga.

De ansvariga som har medverkat till upprätthållandet av den utvecklingsriktning som har lett oss dit vi nu är och som har motverkat - inte har verkat aktivt för - en förändring till långsiktig hållbarhet för samhället, måste hållas ansvariga för detta.

Det valutafinansiella systemets dysfunktionalitet har en lång rad negativa effekter som under systemcykels slutskede (före det ovillkorliga sammanbrottet) som i allt tydligare drag träder fram och som vi alla nu kan bli varse i dag: alla tävlar mot alla om en minskande mängd cirkulerande mängd betalningsmedel ute i samhället realekonomiska delar, då det per definition alltid finns för lite pengar i systemet för att betala den växande kostnaden räntan.

Räntan gör att några få inom den finansiella delen av ekonomin ackumulerar alltmer skuldtitlar (pengar) samtidigt som resten blir alltmer skuldsatta. Alltfler måste gå bankrutt så att andra kan betala sina räntor i en ekonomisk dödsspiral där allting strömmar upp till toppen. Några stater måste låna för mycket så att andra stater kan exportera sig friska. Skuldernas omåttliga tillväxt måste bemötas med en lika omåttlig ekonomisk tillväxt, när skulder täcks av ett prestationskrav. Vi måste därför prestera mer och konsumera mer – till varje pris.

Tillväxt är därav alla ekonomers och politikers envisa mantra för att behålla detta vansinniga system som gynnar dem själva. För bara genom tillväxt kan vi ens försöka komma ikapp den ackumulerade räntekostnadstillväxten från våra skulder.

Jag tar detta igen........följdriktigt så ökar vår skuld automatiskt ju mer vi försöker tillfredsställa dess räntekrav. Så vi kämpar förgäves hur vi än gör. Systemet måste rent matematiskt sluta i ett sammanbrott då den evigt växande skuldbördans räntebelastning växer mot oändligheten. Under tiden ökar prestationspressen på människorna, på naturens och våra sociala system. Likt människorna kommer även naturens system alltmera ur balans. Tillväxttvånget respekterar inte alls behovet av återhämtning. Samhällen är tvungna att spara på jakt efter möjligheter att klara av en allt tyngre skuldbördas räntebelastning. Se på åtstramningspaketen i många länder och den ökande sociala instabiliteten. Samtidigt förväntas alla konsumera så att det blir tillväxt och så att vi kan betala tillbaka en omöjlig skuld. Detta är en ekvation som inte går ihop, detta är en ekvation som går söderut till ett vitrioldoftande Pandemonium.

https://www.facebook.com/CarlJNorberg/videos/10209304453463168/