Det stavas E R I K W E L L A N D E R.

Hans motto var: Skriv klart, Skriv enkelt, Skriv kort, Skriv riktig Svenska.

Riktig för vem undrar vi lite försynt?

Resultatet blev, tänk stort, tänka fritt är stort, men att tänka rätt är större.

Alltså, vi upprepar ett beteende till givna förutsättningar och tror att vi kommer utvecklas - alltså utan att byta beteende! Inte bryta ramarna.

Resultatet: ”I Sverige har vi till och med ett eget psykologiskt tillstånd som kallas för Stockholmssyndromet, ett tillstånd som gör att vi inte bara längtar efter kemikalierna som bedövar oss, vi är verkligen förälskade i parasiterna på samhällskroppen, vi älskar helt enkelt våra iglar fästingar och löss. Vi älskar att vara skuldsatta - ofria och utan egenmakt, eftersom annars skulle vi tvingas till att konfrontera vårt eget självbedrägeri.

Vi är nu närmast så totalt förvirrade som befolkning, att vi inte ens reagerar längre över fullkomligt uppenbara galenskaper som påförs eller uppdagas.

Allt som betyder någonting är det bedövande korta och ytliga perspektivets bekräftelse, men det kommer en reaktion även på detta eftersom tiden jämnar ut allt till ett, allt är nämligen ett

En gång i tiden, på de medeltida universiteten, Studerande man i Trivium. Det var grunden, läroplanen. Den krävdes. Dess delar var: grammatik, logik och retorik.

Grammatik: inredningen till språket.

Logik: giltiga och ogiltiga anslutningar i samband med ett formellt argument; metoden för korrekt resonemang; de deduktiva och induktiva länkarna i en kedja, i slutet av vad som verkar till en slutsats.

Retorik: muntlig och skriftlig presentation; användning av språket för att nå ett mål; förmågan att övertyga, även i ljuset av motargument.
Idag är föremålet för Trivium inte bara bagatelliserat. Det har krossats till ett pulver som har skingrats som rök för vinden.

Så i anledning av utvecklingen, så kan det ju finnas en poäng med lite retrospektiva betraktelser, inte minst med avseende på vem det var som faktiskt ansvarade för språkvården under i princip hela 1900 talets senare hälft.

I Dagens Nyheter 1944-11-25 så skriver Wilhelm Scharp en artikel som kanske kan ge lite ljus åt någon i saken.

”Med förundran och beklämning ha många demokratiskt och nationellt tänkande svenskar följt denna skolas tillkomst och utveckling. Samtidigt som stor möda och kostnad nedlägges på att utreda förutsättningarna för en ny svensk skolordning, som skall bli grundvalen för våra barns uppfostran till effektiva och lojala samhällsmedborgare, i vårt fria svenska samhälle, ha samma personer som stått i spetsen för denna skolutredning – statsrådet Bagge -generaldirektör Holmberg och professor Erik Wellander – aktivt lånat sin medverkan till upprättandet av en av de mest effektiva och farliga centraler för öppen eller inlindad nazistpropaganda som tänkas kan.”

”Ha dessa herrar ens tagit del av den första satsen i denna för alla tyska skolor gemensamma och bindande programskriften?

Denna lyder ”Den tyska skolan är en del av den nationalsocialistiska uppfostringsordningen, den har till uppgift att i förening med andra folkuppfostringsmedel, men med de för den säregna uppfostringsmedlen, forma den nationalsocialistiska människan."

I det alltmer dunkla skymningsljuset av det havererande Anglozionisitiska bankimperiet, så kan vi ju därför också konstatera att utrymmet för kommunikationsmässig utveckling, inte ur något perspektiv är obetydligt och att utrymmet för utveckling av emotionell självförståelse i alla och varje fall inte är mindre.

Man får nu vara mycket naiv för att inte inse att den svenska språkvårdens fader tillika tillskyndare av otaliga skolreformer under den senare hälften av 1900 – talet, var fullt medveten om vad man egentligen gjorde och med vilket "syfte.”
Kanske dags - milt sagt - att ifrågasätta systemet grundligt, eller så försämras samhället och språkvården dramatiskt med tiden.