Jag ger inte ett dugg för min ”trovärdighet” eller ”trovärdigheten” av min blogg. Jag är inte handelsresande i ”trovärdighet”. ”Trovärdighet” är en ”argumentförstärkare ”, ett felslut som beskriver bristen på sakligt betingade grunder – a.k.a det omvända retoriska karaktärsmordet, vilket förutsätter att något som kommer från källa ” A ”är trovärdigt eftersom det kommer från just från källa ” A ”. Detta är inte vad jag vill stå för jag vill att människor skall tänka själva. I samhället vill jag att alla ska vara kritiska mot allt och alla hela tiden inklusive sig själva och sina egna föreställningar – tänka själva – och att bara bedöma ett argument efter dess egna meriter (eller brist på sådana). Om imorgon, Carl Bildt eller Stefan Löfvén skulle skriva en bra artikel så skulle jag inte tveka att dela den med åtföljande kommentar. Inte för att jag stöder individen (jag skulle bara instämma i vad vederbörande skriver!), utan för att främja en intelligent diskussion. Med andra ord, ”trovärdighet” är något som bifogas ett argument, inte en person.

Omvänt, alltså blir beteendet helt givet för grindväktarna, vilka enligt samma logik ovillkorligen måste angripa en persons så kallade " trovärdighet" i stället för argumentets egna meriter i sak. Att Orcherna - nättrollen - nu därför enkelt kan upptäckas utifrån sina givna beteendemönster handlar bara om viljan till att utvecklas sig själv som människa och individ.