Fast nu närmar vi oss hamn.

2014 10 21

Visst det är i motvind som ledare kliver fram, så är det ju och vi gör vårt bästa. ...så på grund av vädret, sömngångare och förändringsvinden, verkar ännu inte alla ägna någon mer avgörande del av sinnet till att notera vågen av förändringar. De förefaller verkligen inte se så mycket längre än knappt förbi deras egen näsa, alltså än mindre ta i en större bild. Men även detta kommer snart att ändras.

Vibrationen som många av oss har skapat sedan en tid, kommer tillbaka som ett eko. Bokstavligen tiotusentals människor börjar låta precis så "galna" som vi gjorde en gång, vilket skapar en resonans. En slags illusionernas Tacoma bridge. Den är byggd på en ny mer dov ton och vibration och en ny medvetenhet breder ut sig och detta resonerande blir större och starkare för varje dag som går. Bron binder samman olika illusioner, men den har nu börjat självsvänga.

Medan vissa av oss känner en veritabel vibration som kommer upp underifrån, skapar andra en ny vibration här på ytan där människor är tänkta att vara. Vibrationen jag talar om är ändå inte av det mekaniska slag som skakar marken och som ibland kulminerar eller tynar bort. Denna vibration är från själen. Alldeles för mycket av den kognitiva ingenjörskonsten leder till förvärrad emotionell dissonans.
Detta reser frågan om fundamenten för det kognitiva klimatet i samhället.

Så många av oss har gått vidare från plågan av att förlöjligas och kritiseras för att uttrycka åsikter som springer utanför allmän acceptans, men vi finner att det nu går allt lättare med tiden. Dessa systemkramande kritikers tråkningar blir färre och tiden mellan angreppen verkar vara försvinnande i vinden av resonans. Ja jag vet, det finns fortfarande envetna där ute som tycker om att vara dumma. Så är det ju!
Men den växande resten av oss går dock obestridligen vidare i den allmänna medvetandeutvecklingen.

Det viktigaste vi kan göra är därför att ibland engagerat fundera och spekulera, att själva våga prova och utmana den logiska konsistensen i våra egna resonemang. Att använda logik och förnuft för varje given situation är en funktion av våra högre förmågor, det är nyckeln till vår egen utveckling. Denna förmåga är tillgänglig för alla som bryr sig att använda den till att låsa upp våra sinnens blockeringar. Och på så vis så tar vi vilka uppgifter som finns tillgängliga och extraherar valfritt antalet möjligheter och scenarier. Det är ett sätt att skönja den större bilden när den större bilden undanhålls från oss, detta är människans starkaste verktyg för överlevnad.

Så därför undrar jag alltid vad som lurar bakom nästa hörn, och jag måste fortsätta att undra, att ifrågasätta allt ifrån mig själv till min omgivning. De styrande befogenheternas representation (som vill vara) är medvetna om denna växande mass - upplysning, utanför det kognitiva landskapets dikterande arkitektur av formatering. Logikens utbredning på djupet över den befolkningsmässiga ytan dikterar att detta också tvingar fram en acceleration av maktens planer för eget vidmakthållande. Vi ser det på många fronter. Polisens övertagande som argument och medel för den statliga legitimiteten har nu blivit så uppenbart att endast de helt urkopplade inte skulle märka detta. De dagar då det gick att gå på en offentlig plats utan behandlas som en misstänkt är borta sedan länge tillbaka. Militariserad polis och främjandet av psykopater inom gräsrötterna har varit ett återkommande tema under en tid nu. Förtroende tar tid att bygga men ögonblick att rasera.

Man kan dock säga att detta även tjänar vanliga människor stor nytta i en slags upp och nervänd ordning eller på ett slags bakvänt sätt.

Medier som har hög läsekretsfördel, eftersom de har ägt nyheterna så länge, finner sig nu själva stå inför att människor ser verkligheten snabbare utanför nyhetsflödet, samtidigt som medierna fortsätter att förmedla myter, sagor och legender. Dessa (nära) realtidsperspektiv som jämförande avsnitt är en relativt ny företeelse och det öppnar en dörr till en plats i det allmänna medvetandet som aldrig funnits där innan. Läsarna blir allt mer kunniga och börjar uttrycka synpunkter och åsikter som allt oftare går i strid med ursprunglig information i medierna. Kommentatorsfälten speglar detta.

Vår medvetenhet är en aspekt av människans villkor som bedriver logik och deduktivt - induktivt resonemang. Vi är ganska bra på att sätta ihop två och två, i synnerhet när det krävs tillförlitliga uppgifter och ett minimum av bevis. Vår slutledningsförmåga är kanske näst efter vår inneboende nyfikenhet vår största tillgång. När vi väl har förstått att vi är bedragna blir omfattningen av bedrägeriet alltmer en formalitet, när vi börjar ifrågasätta vårt eget tidigare ställningstagande.

Det finns gott om möjligheter för avdrag och spekulation med tanke på överflödet av fakta i dagen, åsikter rullar som dyningar in i den kolossala, mardrömsliknande genre vi småleende kallar "konspiration." Här finns ett gitter av olösta mysterier med knappt en slak ledtråd att gå på. Så vi tvingas mellan varven in i den föga smickrande positionen att erbjuda vår bästa inducerade gissning i stället för grund på direkta fasta bevis. Vad vi avslöjar på vägen kan vara övertygande, om inte rentav chockerande. Men vad som återstår att upptäcka kommer sannolikt triumfera över allt.

Att erkänna en trend, logiskt sett upprepas cykler till dess att förutsättningarna förändras, gör att "varför, hur och när" inte sällan har varit okänt - fel. Men det kommer att hända, vi kommer att få veta mer. Vi är utan tvekan på väg mot en ny stor händelse som möjligen kommer att lämna oss vacklande och förvirrade. Vi befinner oss i en cykel av "problem-reaktion-lösning." Det är den hegelska dialektikens strategi för att styra massorna, detta är nu lika hårda bevis som berg i dagen. Så har det inte varit länge.

Vi kommer kanske att vackla någonstans mellan vårdslösa gissningar och obestridligt faktum. Men det blir allt mindre av den betingelsen. För det finns en elektrisk brygga av synaptisk verkan mellan dessa två punkter, vår förmåga att inducera logiskt, vi blir smartare av att tänka smarta tankar, vi utvecklar våra förmågor, så ett stort steg i utvecklingen kan komma av att man försöker ta sig över från en sida till en annan. Det är då vi inser att det "omöjliga" är inte bara troligt, utan faktiskt redan här. Vi bygger våra broar av medvetande på fast logisk grund, inte hängande för att fångas av vinden.