Vi har bestämt inte alls den uppfattningen att Ernst Röhm kallade sig för jude som Kenth Ekeroth gör, faktiskt inte ens i de mest intima av kretsar där sådan lär skall framgå som det yppersta av möjlig bevisning. Så liknelsen - eftersom artikeln i övrigt precis som alltid syftar till tramsig Guilloupropaganda för att han inte själv är en filosofiskt materialistiskt orienterad individ - haltar logiskt mer än bara en liten smula.

Däremot vet vi ju att SS innehöll en hel skock med människor som i alla fall tidigare hade kallat sig själva för judar och att exempelvis Hitlers chaufför och livvakt Emil Maurice, född 19 januari 1897 i Westermoor, död 6 februari 1972 i München, var en tidig medlem av Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet och en nära vän till Adolf Hitler. Tillsammans med Hitler grundade Maurice den organisation som senare skulle komma att benämnas Schutzstaffel, SS. Så Jan Guillou kanske har misstagit sig på bokstavskombinationen, samtidigt som korrekturläsningen på det från Schibstedt ägardirektivstyrda oinionsbildningsorganet Aftonbladet - ett i övrigt och märkligt nog i allra högsta grad Soroslojalt opinionsbildningsorgan - har drabbats av temporär ordblindhet.

Men det är alltså inte vad Guillou beskriver i artikeln, och det förefaller därför också finnas skäl till att Guillou uttrycker sig som han gör, eftersom dessa uppgifter kan vem som helst idag kontrollera riktigheten i och att Kenth Ekeroths mor heter Janina Kazarina-Ekeroth, kan ju knappast ha undgått ens Jan Guillou om han nu ger sig utför att opinionsbilda i ämnet.

Med avseende på att Jan Guillou så enkelt förefaller falla in i en logisk fåra som innehåller ovillkorliga indelningar kan det inte precis helt uteslutas att hans däremot uttryckta idéer om likabehandling, kommer ifrån en värderingsgrund byggd på konkurrens och därmed en tanke om ovillkorlig eliminering?

Historiskt belagda omständigheter kring IG Farben och exempelvis Anglozionistbaserad finansiering och ägande av det militärindustriella komplexet - vi noterar likheten idag med Soros ja - av spektaklet med Nazismen lämnas naturligtvis därför blankt utan beaktande av Guillou.

Som kuriösa och till försvar av Guillous logiska kvalitéer Kan vi dock nämna att Maurice som kallade sig själv för jude var högste ledare för SA (Oberster SA-Führer) mellan 1920 och 1921. Han var senare SS-Oberführer och ledamot av den tyska riksdagen.

Från det Wikipedia som Guillou inte bemödat sig att kontrollera:

Adolf Hitler, som 1921 hade blivit ordförande för Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet, insåg att SA utgjorde ett potentiellt hot och att slitningar och oenighet var att vänta mellan SA och NSDAP:s ledarskikt i framtiden.

Hitler motsatte sig särskilt Ernst Röhms intention att träna SA som en armé. I denna situation grundade Hitler tillsammans med Maurice en livvakt, benämnd Stabswache. Hitlers ursprungliga livvakt utgjordes av åtta män, däribland Emil Maurice, Ulrich Graf, Christian Weber och Karl Fiehler.

Kort efter dess grundande bytte Stabswache namn till Stoßtrupp Adolf Hitler, som deltog vid den misslyckade ölkällarkuppen i München den 8 och 9 november 1923. Hitler dömdes till fem års fängelse att avtjänas på Landsbergs fästning, men han var endast internerad mellan den 1 april och den 20 december 1924.

Tillsammans med Hitler på Landsberg satt bland andra Emil Maurice, Rudolf Hess, Hermann Kriebel och Friedrich Weber. Under sin fängelsetid författade Hitler Mein Kampf och Maurice renskrev manuskriptet. Maurice frisläpptes i slutet av januari 1925.
Efter kuppen förbjöds Stoßtrupp Adolf Hitler och upplöstes, men återgrundades på uppdrag av Hitler av Julius Schreck i april 1925. Senare samma år bytte organisationen namn till Schutzstaffel (SS).

Hitler blev medlem nummer 1, och Maurice nummer 2. Schreck, som också hade deltagit i ölkällarkuppen, utsågs av Hitler till chef för SS, Reichsführer-SS. Maurice blev Hitlers personlige chaufför.

Heinrich Himmler utsågs 1929 till chef för SS och krävde senare att Maurice skulle uteslutas ur SS på grund av det uppenbara trovärdighetsproblemet med SS:s krav på raslig renhet. En undersökning, som företogs av Rasse- und Siedlungshauptamt (RuSHA), visade att Maurices släktträd inte kunde uppvisa arisk renhet ända tillbaka till år 1750, vilket var kravet. Ärendet utagerades dock slutgiltigt den 31 augusti 1935, då Himmler, på Hitlers order, i vad som har uppgivits vara motvilligt, förband sig att göra ett undantag från SS:s rasregler.

I dokumentet, undertecknat av Himmler, står det bland annat:
"Führern har i detta exceptionella fall beslutat att Maurice och hans bröder får stanna kvar i SS, eftersom Maurice har varit hans allra första följeslagare, och eftersom han och hans bröder och hela familjen Maurice, vilka således också kallade sig för Judar, har tjänat rörelsen med sin sällsynta tapperhet och lojalitet under de första och mest mödosamma månaderna och åren."

Reichsführer-SS Heinrich Himmler, den 31 augusti 1935.

Hitler utnämnde därefter Maurice till Ehrenarier, "hedersarier".

Värre historiskt tramsig lekstuga och trovärdighetsmina är det faktiskt svårt att uppbringa!

Så därför tillbaka till Jan Guillous liknelse mellan SA och SD med avseende på Wiki:

Under "de långa knivarnas natt", den 30 juni 1934, då en rad SA-män utrensades, befann sig den självutnämnde Juden och hedersariern Maurice vid Hitlers sida. Maurice sköt personligen ihjäl SA-männen August Schneidhuber och Wilhelm Schmid. Maurice utpekas emellanåt som den som sköt ihjäl Ernst Röhms ställföreträdare SA-Obergruppenführer Edmund Heines och dennes 18-årige chaufför, när de på Hanselbauer Hotel i Bad Wiessee påträffades i säng tillsammans. Dessa uppgifter är emellertid mycket osäkra. Maurice stod även bakom gripandet av SA-männen Peter von Heydebreck och Hans Erwin von Spreti-Weilbach. Att Röhm gick ur tiden behöver väl inte nämnas.

Den 1 april 1937 blev Maurice ordförande för Landeshandwerksmeister i München, ett förbund för professionella konsthantverkare. Under andra världskriget förde Maurice en tämligen undanskymd tillvaro; han åtnjöt alltjämt Hitlers beskydd. Mellan 1940 och 1942 tjänstgjorde Maurice inom Luftwaffe. År 1943 utnämndes han till Oberleutnant i reserven.
År 1948 dömde en tysk denazifieringsdomstol Maurice till fyra års internering i arbetsläger. Emil Maurice dog i München 1972.

Tillbaka till liknelsen med SA - Röhm ville efter nazisternas maktövertagande i januari 1933 ha en "andra revolution". Detta innebar dels att låta SA ersätta eller sluka Reichswehr (Riksvärnet), dels att förstatliga större företag. Detta underminerade nazisternas relationer till såväl militären som ledande kapitalägare, vilka även efter nazisternas övertagande av regeringsmakten hade ett mycket betydande inflytande i det tyska samhället.

Ja kan man tänka sig.

Så svaret på frågan för Jan Guillou angående eventuella liknelser mellan konspirationer gällande SA då och SD av idag, i ljuset av IG Farben och George Soros, ligger inte enbart i det ägardirektivstyrda opinionsbildningsförsöket, utan faktiskt även i det mer grundläggande faktum att det är mänsklig dumhet som gör att historien upprepar sig och det inte alldeles enkelt att värja sig från intrycket av att Jan Guillou faktiskt här medvetet lånar sig till just detta.