Rädsla för frihet är i verkligheten en ångest. Rädsla är rädslan för det kända, det välbekanta, medan ångest avser rädslan för det okända. Även om vi som människor är utformade för frihet så är vi ofta fulla av ångest inför frihet eftersom vi inte vet vad verklig frihet är för någonting, vi vet och känner bara hur fängelset ser ut vars namn och interiör vi identifierar oss med som (falsk) frihet, vårt samhälle, ett fängelse konstruerat både långt och stort av andra intressen än våra egna, och vi identifierar fängelset med vårt ”ansvarstagande” även fast det alltmer uppenbart är det rakt motsatta, essensen av ansvarslöshet. En slavägare älskar bara en sak mer än att hålla sig med slavar och det är som bekant slavar som håller sig själva.

Vi tar ofta inte ens något som helst ansvar för våra egna tankar och känslor enskilt som individer och människor, utan vi överlämnar istället ansvaret dessa betingelser bara alltför glatt och välvilligt till de intressen som egentligen främst vill oss allt annat än väl, för att istället gynna sig själva materiellt.

Människor är rädda föra att utveckla sig själva och söker trygghet i det statiska tillståndet av själlöshet, så de tar gärna det ”goda” med det onda - som alltså bor i dem själva och hoppar ofta in i religionen fyllda av förhoppningar om härlig frälsning – även om den numera har bytt namn till det moderna och upplysta samhället byggt på skuld och en rädsla för att förlora sin materiella status.Så är det ändå samma principiellt psykologiskt funktionsmässiga tankegods i botten, det har bara fått en lite annorlunda benämning.

Den svarta hunden, materialismen – rädslan för sig själv och de egna känslornas upplevelse i nuet, allt springer alla ur en och samma källa – den tomma själens djupa svarta brunn. Den otillräckliga emotionella självförståelsen, det otillräckla medvetna medvetandet. Vår oförmåga att finna ljuset i oss själva, att vara självständiga, att vara fritt tänkande individer och människor – att vara våra egna ledare - egenmakt. För att göra det så måste vi alltid försöka, vi stannar om vi inte går vidare.

Ledarskap är därför någonting som börjar hos oss själva och slutar med oss själva – inom alla. Det är hur vi förhåller oss till andra människor i förhållande till oss själva och vår egen vilja till att utvecklas som individer tillsammans med andra människor. Vilket bygger på hur bra vi kan förstå oss själva som individer och människor. För man måste komma ihåg att en människa som leder i något är bara en person, en människa, en individ. Hur personen utför – beter – sig själv funktionsmässigt och tar ansvar för sina beslut och / eller åtgärder, det är inte annorlunda i förhållande till dig, mig eller någon annan. Den enda skillnaden är storleken på scenen och det är enskild nytta eller allmän nytta - materialism vs. idealism - som grundläggande syfte till förhållningssättet till andra människor, det är vad som spelar den avgörande rollen.

Det som står på tur nu handlar inte så mycket om höga ideal även om det i allt är en fråga om idealism. Det handlar inte om socialismen. Det handlar inte om kapitalism. Det handlar inte om kommunismen. Det handlar inte om att vara en progressiv, en konservativ eller liberal. Det handlar inte om vänster vs. höger. Glöm alla dessa fördummande dikotomier. Det är mycket mer grundläggande än allt detta. Helt enkelt, det handlar om människor vs. makten - kraften att bryta motstånd, det är det, inget mer. De som har och svingar den institutionella maktens svärd, och de som inte gör det. Det är så elementärt och basalt som det kan bli är jag rädd.

Ta en ordentlig titt runt omkring dig nu, jag utmanar dig att peka på en enda socioekonomisk konstruktion i vårt förment upplysta och avancerade dagens samhälle som inte i huvudsak bestäms av den råa polariserande karakteriseringen - makt eller inte. Vare sig det är vår bankköpta och betalade politisk klass, vår rovgiriga banksektor i sig, våra även helt köpta lagstiftare, våra självrättfärdigande multinationella företag, våra inrotade statliga myndigheter, vår plundrande försvarsindustri, våra bengnagande vårdgivare, vår munkorgsförsedda fria press, vårt kapade Rättssystem, eller våra grovt överbetalda Vd: ar, Idrottare och underhållare, de har alla en sak gemensamt, och jag försäkrar er att det inte är det allmänna - gemensammas bästa som de delar intresse för. Vad de söker framför allt är att expandera det befintliga institutionella herraväldet och sina egna privilegier inom det rådande systemet.

Vi kan ha all misstro, hån och förakt om dessa styrande maktfraktioner vi vill, men det episkt perversa ödets ironi är att de ändå kommer att påverka ditt liv fortsättningsvis beroende på din inställning, och de har redan påverkat ditt liv negativt, livet för din familj, din uppfostran, socialisering, din utbildning, ditt tänkande osv antingen du vet om det eller inte.

Du kan ha all misstro, hån och förakt du vill och vara okunnig, men du kan vara säker på att dessa ovan nämnda enheter som du är okunnig om i en eller annan omfattning, ändå har påverkat dig oerhört mycket.

Mardrömmen är dock deras, den är inte vår längre. Vi måste bara ta itu med det giftiga nedfallet från all deras långvariga galenskap som har låtits påverka oss. Men vi kan göra det medvetet och med stor frid i sinnet och hjärtat trots alla deras ansträngningar för att framkalla rädsla. Det finns ingenting att vara rädd för. Var dig själv och och modig.