Vi rekryteras till ett system som lever av vår rädsla men som bygger på vår lojalitet – till systemet och bort ifrån vår egen upplevelse av känslan i nuet. Vi ger tillbaka i form av samarbete och bidrag. När allt det viktiga är att vara en god, gudfruktig insorterad vara och att betala våra skulder när detta så efterfrågas. Gud är allt som det uttrycks - hur någon dialog utöver den egna utvecklingen då kan vara möjlig, är det inte så många som tänker på.

Ingen vill ju känna sig otrygg, vilsen och ensam, så vi söker därför instinktivt stödet – ledningen – utanför oss själva, vi brukar börjar inte sällan med att anta våra föräldrars tro och sedan går vi fulla av förhoppningar vidare därifrån, inte sällan går vi alltså direkt vidare till gå, åt helt fel håll med andra ord.

Samhället som sådant är givetvis mycket benäget att ingjuta och förstärka skrämmande tankar, så att vi skall vara en ”smula” lite lättare att hantera. Rädsla är en av våra största svagheter och den är mycket lätt att exploatera eftersom den gör oss irrationella. För de som inte har tillbringat någon tid på den ökända öde ön, eller som någon trind gubbe som hette Winston en gång kallade den – i sällskap av den svarta hunden – så kommer de sannolikt att acceptera vad de har överlämnats till att tro på.

Rädslan för att upptäcka verkligheten om lögnen - självbedrägeriet - är ett internt polisväsende installerat i huvudet på människor, så att de hålls mer rädda för kognitiv dissonans och istället försvarar de osanningar som alltmer uppenbart skiljer sig från verkligheten, så att de kan vara fångvaktare åt sig själva och för varandra, hålla varandra på led, utan att veta att de egentligen är fångvaktare av varandra i ofrihet, i en trans av dubbeltänkande – utan att veta att de är slavar under okända designers formaterande inskrifter – okända gravörer vars sanna namn de inte vet eller känner till och vars existens de förnekar med dårskapens envishet

Kontroll av kunskap, tankar och sinnen, så att människan anser sig vara fri, men förblir okunnig om sin egen ofrihet, okunnig om sin egen okunnighet. Nöjda slavar. Mind Control – mental träning på svenska – givetvis. Inget folk är så förslavat som det folk som på oriktiga grunder tror sig äga sin frihet.

Men vi tror att detta är vår självständighet, vår ”egen kunskap”, vår ”egen frihet” … att vi har egenmakt över våra tankar och känslor, medan den verkliga friheten som måste innebära det okända och därmed vår möjliga utveckling ofta fruktas av oss själva i det djupa omedvetna, så till den milda grad att vi gör nästan vad som helst för att slippa konfrontera och ifrågasätta våra egna föreställningar..

Systemet fruktar i allmänhet inte klassen av formaterade så kallade ”intellektuella” dårar, det välkomnar dem naturligtvis egentligen istället som sina bevarare – men en klädsam ton av fritt tänkande ifrågasättare hörs ju inte sällan – som för stämningens skull. Akademier är stora klubbar som hålls på plats och ihop av skuld, skam och rädsla. Skuld till systemet för att ha gett dem en plats i solen – även om endast alltmer ransonerat solljus erbjuds numera – och rädsla för att förlora den karriär som de var tvungna offra sitt arbete för och ofta dessutom att sitta i livslång skuld för att få, genom att spela spelet i systemet. Att förlora sin ekonomiska grund och möjlighet att leva i en viss grad av lyx – även om det naturligtvis bara erbjuds alltmer ransonerad lyx i form av materialism - eftersom denna får sitt värde genom jämförelsen med andra.

Vi vill därför också gärna tro att de högt utbildade i samhället är de som bäst kan skilja lögner från sanning ifråga om verkligheten och därmed kommer att vara de som är mest svåra att kontrollera, eftersom de ”naturligtvis” kommer att vara emot orättvisor.

Ingen sanning kunde emellertid idag vara belägen längre från sanningen. Ju högre utbildning i detta system för dess upprätthållande, desto mindre troligt är det att någon kommer att vara en distorsionsskapande börda för det enskilt nyttosyftande styrsystemet. Ju högre status, desto tyngre psykosocialt grupptryck.

Ju mer systembaserad bruttokunskap, desto mindre motstånd mot kunskapskonformism och indoktrinering, som individen är villig att utsätta sig för. Ju mer papegoj-kunskap, desto mindre troligt blir det att en människa vill utmana förutsättningen för denna kunskap genom att fråga: är detta verkligen sant, eller är det ingående i en strukturell funktion med ett speciellt syfte?

Systemet har gett människor sin utbildning - inte bildning. Systemet upprätthålls av jämnåriga likasinnade som, liksom du själv, har allt att förlora och inget att vinna genom att vara genuint kreativa och utföra själva tänkandet fritt ifrågasättande av allt inklusive sig själva. Systemet gör dig moraliskt destruktivt självmordsbenägen, och till en karaktärsmässigt komprometterad person kommer att ha något att dölja och skydda, som kommer att leva ett liv med låg kokpunkt för rädsla. Systemet orienterar individen bort ifrån sig själv och närvaron i känslan i nuet - verkligheten och till att bli materialistisk.

Fången återkommer till grottan, för att informera de övriga fångarna om sina slutsatser, nämligen att de sitter i ett fängelse. De tror honom inte och hotar att döda honom om han försöker befria dem..