Indoktrinering i samhällets vårdande livmoder är viktig för att vårt så kallade samhälle skall fungera som det gör. Som barn, vi har lärt oss statens version av nationell och internationell historia, vi lovar vår trohet till det av samhället anförda och vi lär oss en ytlig version av hur regeringen fungerar samtidigt som det så kallade samhället berättar för oss att det enda alternativet till detta system är destruktivt kaos.

Detta tema av samhällsindoktrinering som bedrivs i de traditionella medierna som statsdyrkan, är inbäddat i nyheter, infotainment och underhållning. De viktigaste människorna är de i offentlig tjänst. De viktigaste yttrandena kommer från statligt anställda experter. De viktigaste besluten är de som fattas av regeringen. Hjältar är soldater. Det finns ingen fråga eller oro som inte motiverar åtgärder från staten.

Konspiration. Ett kapat - språkvårdat - och därav missbrukat ord, men en med enorm betydelse idag, eftersom inget annat ord i det svenska språket så adekvat syntetiserar begreppen planering, motiv och ond avsikt. Älska eller hata själva ordet, men när en undersökning av media i dess förhållande till verkligheten ges moraliskt laga rum i oss själva med respekt för den historiska och filosofiska sanningen, så kräver detta avsiktlig okunnighet - ignorans - för att avfärda det faktum att det finns konspirationer - dold strategisk operativ planering - i vår värld, och därför att teorier - systematisering - krävs även för att förstå och avslöja dem.

Det är en handfull stora konspirationer som driver ägardirektivstyrda medier för att skapa riktningen på vår uppmärksamhet till vad som är nonsens, propaganda eller den desinformation som just råkar vara soppan du jour för offentlig konsumtion. Medvetenheten om dessa betingelser stör mönstret för den hierarkiska kontrollen, det ger frihet att konsumera media utan medvetslös skyldighet till en dämpande och lugnande världsbild som tvingas ner i våra halsar av våra informationsherrar, som serverar oss lösningar på de problem som de själva skapar med uppsåt.

För att skapa och bibehålla kulturen i den vertikala strukturen är det obligatoriskt att befolkningen lider av oändlig oenighet, utbredd apati, stridigheter och meningslös division - får absolut inte vara kommunikationsbenägna. Detta underblåses av de ägardirektivstyrda mediernas stöd i förstörelsen av den enskilda individen; för vår egen självförstörelse är den mest ekonomiska lösningen för eliten i deras strävan att förgöra oss för sin egen yttre materialistiska bekräftelses skull.

Frekvensen i signalvärdet av nyheterna är därför alltid så tät och känsloskapande som möjligt, en ständig flod av känsloskapande våld, hat, porr och galenskap, som ständigt förvägrar förståelsen för begrepp och idéer som upplyser, och istället fokuserar på återupprepning till förstärkning av sinnessjukdom.

Ägardirektivstyrda medier, i synnerhet från Hollywood, är en non-stop psykologisk misshandel som tjänar till att färga våra själar mörka, att göra oss tomma och materialistiskt drivna av yttre betingelser bort ifrån oss själva och vårt eget vägledande inre ljus, vår egen förbättrade förståelse av och för oss själva och våra känslor, vilket driver oss till allt mer inre förtvivlan, vilket först inte sällan innebär att vi självmedicinerar allt mer, men som också vägleder oss i händerna på modern systembevarande psykologi för befrielse från de angrepp som vi själva skapar genom att inte släppa våra föreställningar som skapats av detta system.

Materialism är den nu överlägset dominerande gemensamma värdegrunden i samhället, men pinsamt få människor tycks ha begripit detta i någon speciell utsträckning vilket med tiden gör individen själv utan själ, då själen är en dynamik i förhållande till självet - egot - över tiden. Filosofisk idealism är vägen framåt eftersom tid som kommer är vår enda möjlighet att leva.

När individen då annars är meningslös - känslolös - för sig själv, är den också värdelös i förhållande till sitt samhälle - sitt sammanhang - och samhället som helhet. Det är då, i det tillståndet, ännu lättare att hägna in oss i trängande sinnesstämningar och utbredd division - delning, som arbetar mot oss och inte för oss när detta inträffar, eftersom vi alltmer paniskt börjar att jaga efter en lycka som vi inte förstår bara kan finnas i oss själva. Vi vet retoriskt att om individen inte älskar sig själv så kan den inte älska andra, men vi förstår det lika lite som att ingen kan förstå någon annan bättre än sig själv. Att uppriktigt se sig själv som berikande för andra kräver ju trots allt att man verkligen gör vad man kan för att vara det.

Kriget mot medvetandet är därför verkligt. Det är en samlad insats för att hindra individen från att förstå den sanna naturen av sig själv, från att få kritisk självkännedom, och helst bibringa psykosocialt förfall bortom barnslig naivitet och intelligens. Kriget mot droger, som kraftigt propageras i ägardirektivstyrda medier, är inte verkligt men är en viktig strategi, för det hämmar vår egen vilja att utforska vårt eget suveräna medvetande, det skär av oss från gamla och naturliga verktyg för självutforskning , det begränsar vår förståelse av vad som är möjligt genom mänskliga erfarenheter. Kriget mot droger håller oss rädda för vad som händer med våra hjärnor om vi inte är som den allt snävare normen föreskriver, vilket paralyserar oss och våra känslor och tankar börjar alltid med en känsla.

Det kan inte kan som bekant inte finnas en mer intim och elementär del av individen än hans eller hennes eget medvetande. På den djupaste nivån, är vårt medvetande vad vi är till den grad att om vi inte är suveräna över vårt eget medvetande, då kan vi inte heller i någon meningsfull mening vara suveräna i förhållande till något annat heller, vi har då slutat att vara individer och har blivit en själlös - känslolös - massa.

Först när vi uppriktigt för oss själva inser och erkänner att vi för alltid är ensamma med upplevelsen av våra egna känslor så kan vi i någon egentlig mening börja släppa vårt materialistiska och bromsande ego och börja vår utveckling som människor och individer tillsammans med andra.