Det gäller att minnas vad som tidigare har varit för att kunna orientera sig i nuet. Om regeringen söker en upplyst och medveten befolkning så försöker den upplysa och bilda individen som utgör befolkningen, eftersom samhället inte kan utvecklas om inte individen utvecklas. I ett system som rent monetärmekaniskt funktionsmässigt bygger på att allt färre skall bli allt rikare på alltfler människors bekostnad, så är givetvis detta inte någonting som sker, utan tvärtom så är det rakt omvända någonting som implementeras med uppsåt eftersom systemet är byggt på förtroende.

I ljuset av verkligheten så ter sig därför systemet och dess politiska företrädare efterhand som tiden löper, alltmer moraliskt karaktärsmässigt absurda.